1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Non-Hodgkins lymfom: Historia, upptäckter och behandlingsgenombrott

Lymfom är en cancerform som drabbar immunsystemet genom att angripa de vita blodkropparna, ofta med tumörbildning i lymfkörtlarna som följd. Sjukdomen delas in i två huvudtyper: Hodgkins lymfom och non-Hodgkins lymfom. Även om denna cancersjukdom har studerats i närmare två århundraden söker forskare fortfarande efter ett botemedel.

Ursprunget

År 1832 publicerade den brittiske patologen Thomas Hodgkin en banbrytande artikel om lymfatisk cancer i mjälten. Hans namn kom sedermera att ge upphov till beteckningen Hodgkins lymfom – den första lymfomtyp som identifierades och beskrevs vetenskapligt.

Tidiga behandlingsmetoder

Redan 1894 föreskrev medicinsk litteratur en tidig behandling mot lymfom: Fowlers lösning, ett arsenikbaserat preparat som kan betraktas som en föregångare till dagens cellgiftsbehandling. År 1943 togs ett nytt steg när ett ämne framställt ur senapsgas användes för att behandla sjukdomen – ett genombrott som lade grunden för modern kemoterapi.

Åtskillnaden mellan Hodgkins och non-Hodgkins

Först 1982, i och med den så kallade Working Formulation, gjordes en tydlig distinktion mellan Hodgkins lymfom och non-Hodgkins lymfom. De olika formerna av non-Hodgkins lymfom skiljer sig markant åt från varandra, men de har en viktig gemensam nämnare: de producerar inte en särskild celltyp som kallas Reed-Sternberg-celler. Dessa karakteristiska stora celler förekommer istället vid Hodgkins lymfom och är avgörande för diagnosen.

Genombrott inom behandlingen

Ett viktigt milstolpe nåddes 1997 när läkemedlet rituximab (Rituxan) godkändes för behandling av vissa former av non-Hodgkins lymfom. Detta monoklonala antikroppsläkemedel har sedan dess blivit en hörnsten i vården av många B-celllymfom och har avsevärt förbättrad prognosen för patienterna.

Senare forskning

År 2005 kunde en forskargrupp koppla Epstein-Barr-viruset till vissa typer av lymfom. Detta virus är samma som orsakar körtelfeber, allmänt känt som kysssjukan. Upptäckten har bidragit till en djupare förståelse för hur virusinfektioner kan spela roll i utvecklingen av lymfcancer.

Fortsatt forskning framåt

Forskningen kring non-Hodgkins lymfom fortsätter att utvecklas. Idag inkluderar behandlingsmöjligheterna strålning, kemoterapi, immunterapi och stamcellstransplantationer, och nya riktade läkemedel prövades ständigt i kliniska studier – allt i jakten på effektivare och skonsammare behandlingar.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online