Att bli av med en gnagarinvasion kan vara mycket obehagligt – men hanteringen av råttgifter kan vara minst lika besvärlig och farlig, särskilt om det finns husdjur eller små barn i hemmet. Gifterna i råttbete som dödar möss och råttor kan också skada eller till och med döda ett barn eller ett husdjur som kommer i kontakt med dem. Även hudkontakt kan vara riskabel, eftersom vissa gifter i råttgift kan tas upp genom huden.
Vid tillverkning av råttgift används flera olika kemikalier och tre huvudtyper av gifter. Här går vi igenom de vanligaste varianterna, hur de fungerar och vilka risker de medför.
Det finns tre huvudtyper av råttgift, och varje typ verkar på olika sätt för att utrota råttor:
Brometalin är ett mycket effektivt råttgift. Det verkar genom att påverka cellmembranens permeabilitet, vilket gör att cellerna svullnar upp och förlorar sin funktion. Efter intag drabbas den centrala nervsystemet av dysfunktion, vilket dödar råttan. Akut hjärnödem och förlamning är vanliga symtom, och dödsfall inträffar vid både höga och låga doser. Döden beror oftast på andningssvikt.
Vid höga doser syns effekter inom några timmar: överexcitabilitet, skakningar, överdrivna reflexer, krampanfall och död. Låga doser ger flera symtom, bland annat nedstämdhet, aptitlöshet, kräkningar, darrningar, pares i en eller flera lemmar, förlamning och slutligen död.
Fumarin, även känt som coumfuryl, är ett derivat av kumarin och används som råttgift. Effekterna av fumarin beror på mängden kemikalie som personen utsätts för samt på hur kontakten skedde. Fumarin är mycket giftigt och kan absorberas genom huden.
Biverkningar av fumarin inkluderar näsblod, blödande tandkött, blodig urin eller avföring, omfattande blåmärken utan skada, trötthet, ögonirritation, blödning, andnöd vid ansträngning, chock och vätska i lungorna. För gnagare leder exponering lätt till döden.
Warfarin är luktfritt och smaklöst samt potent redan i små mängder som råttgift. Det verkar dock inte snabbt – det tar ungefär en vecka innan en märkbar minskning av gnagarpopulationen syns. På senare år har dessutom resistenta stammar av möss och råttor upptäckts.
Warfarin är också giftigt för människor och klassas som teratogent, det vill säga att det kan orsaka fosterskador såsom dödliga blödningar hos fostret, missbildningar och utvecklingsstörning. En enda dos warfarin från ett bete skulle dock normalt inte skada ett foster, eftersom mängden warfarin i ett färdigberett råttbete är mycket låg.
Råttgift baserat på D3-vitamin, även känt som kolekalciferol, har toxiska effekter på lever, njurar och hjärtmuskeln (myokardiet). Tidiga tecken på D-vitamininducerad hyperkalcemi är trötthet, svaghet, huvudvärk och illamående. Hyperkalcemi är en livsfarlig ansamling av kalcium i kroppen.
Njurskador och skador på hjärtmuskeln är båda konsekvenser av hyperkalemi. Polyuri (överdriven urinering), polydipsi (överdriven törst), proteinuri (stora mängder protein i urinen) och azotemi (onormala nivåer av kvävehaltiga ämnen) är resultat av akut njurtubelskada, som sannolikt leder till döden.
Misstänker du att någon kommit i kontakt med något av dessa gifter måste offret omedelbart föras till sjukhus för vård. Ibland kan redan en liten mängd gift orsaka allvarliga problem. Du bör även ringa Giftinformationscentralen, som kan hjälpa dig att förstå hur offret ska behandlas och möjligen motverka effekterna av de giftiga kemikalierna.
Kom ihåg att rått- och musgift aldrig får placeras någonstans där ett barn eller ett djur kan hitta, röra vid eller äta det. Använd alltid låsta betestationer och följ noga tillverkarens instruktioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online