Vilken typ av sjukhusisolering krävs vid bältros?

Bältros orsakas av ett återaktiverat vattkoppsvirus (varicella-zostervirus) och ställer särskilda krav på smittskyddet inom sjukvården. Vilken isolering som behövs beror främst på patientens immunstatus samt på om utslagen är lokaliserade eller utbredda.

Luftburna försiktighetsåtgärder

Bältros sprids till skillnad från vattkoppor inte direkt mellan människor genom luften. Viruset kan dock överföras via luftvägarna om patienten har vesikulära blåsor vars innehåll aerosoliserats och blivit luftburet. Av den anledningen rekommenderas luftburna försiktighetsåtgärder i flera situationer.

I praktiken innebär detta att patienten bör vårdas på enkelrum, gärna med negativt tryck och ventilerad luft, och att personal använder skyddande andningsskydd av filtrerande typ när de vistas i rummet.

Kontaktförsiktighetsåtgärder

Eftersom viruset finns i vätskan i blåsorna är även kontaktsmitta en viktig smittväg. Handskar och skyddskläda ska användas vid direktkontakt med patienten eller material som kan vara kontaminerat. Utslagen bör hållas täckta när det är möjligt, vilket kraftigt minskar smittrisken.

Olika nivåer beroende på situation

• Lokaliserad bältros hos immunkompetenta patienter: Basala hygienrutiner tillsammans med kontaktförsiktighetsåtgärder räcker oftast, förutsatt att utslagen kan hållas täckta.
• Immunosupprimerade patienter med lokaliserad bältros: Både luftburna och kontaktförsiktighetsåtgärder rekommenderas, eftersom risken för spridning och utbredd infektion är större.
• Utbredd (disseminerad) bältros: Alltid full isolering med både luftburna och kontaktförsiktighetsåtgärder, oavsett patientens immunstatus.

Övriga viktiga åtgärder

Endast personal som är immuna mot vattkoppor bör vårda patienter med bältros. Icke-immuna personer, särskilt gravida och personer med nedsatt immunförsvar, bör undvika kontakt med patienten. Genom att kombinera rätt isoleringsnivå med god handhygien och täckta utslag kan smittspridning inom vården effektivt förhindras.