Cerebral pares – ett tillstånd orsakat av hjärnskada under de två första levnadsåren – leder till förlorad motorisk kontroll, vilket i sin tur ger upphov till spasmer och ofrivilliga rörelser. Rolfing är en form av strukturell kroppsbehandling som fokuserar på bindväven, det vävnadslager som stödjer organ, nerver, muskler och skelett. Forskning tyder på att metoden kan vara till nytta för vissa personer med cerebral pares, men inte för alla.
En studie publicerad 1981 i tidskriften Developmental Medicine and Child Neurology undersökte effekterna av Rolfing på tio patienter med cerebral pares, vars funktionsnedsättning varierade från lindrig till svår.
Gångtempo, det vill säga hastigheten i steget, förbättrades hos deltagarna med lindrig till måttlig cerebral pares. För gruppen med måttlig funktionsnedsättning var dock förbättringen endast ringa.
Personer med lindrig cerebral pares förbättrade både sin stegfrekvens – antalet steg per minut – och sin steglängd. Ingen av de övriga grupperna uppvisade någon förbättring inom dessa områden.
Rolfing gav ingen märkbar ökning av muskelstyrkan hos någon av patienterna i studien.
Studien pekar på att Rolfing kan ge viss nytta för personer med lindrig cerebral pares, särskilt när det gäller gångförmåga, men att metoden har begränsad effekt vid måttliga till svåra fall. Patienter med svår cerebral pares förbättrades inte inom något av de områden som undersöktes. För den som överväger Rolfing som komplement till annan behandling är det därför viktigt att rådfråga läkare eller sjukgymnast för att bedöma om metoden passar den enskilda situationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online