Blod- och urinprov
Blod- och urinanalyser är värdefulla verktyg inom screeningen, även om de sällan kan bekräfta cancer på egen hand. De kan dock ge varningssignaler som leder till en mer riktad utredning.
- Leukemi och blodrelaterade cancerformer: Ett blodstatus kan avslöja onormala värden för vita blodkroppar, anemi eller trombocytopeni (brist på blodplättar), vilket kan tyda på en hematologisk malignitet.
- Njurar, lever och metastaser: Tumörer som påverkar dessa organ kan förändra rutinmässiga blodprover och därmed indikera eventuell cancersjukdom.
- Urinprov: Odlingar och cytologi kan påvisa cancerceller i urinvägarna, medan protein eller blod i urinen kan signalera blås- eller njurcancer. Eftersom många godartade tillstånd också ger dessa fynd följs positiva resultat alltid upp med riktad bilddiagnostik eller vävnadsprov.
Bilddiagnostik
Bilddiagnostik ger en icke-invasiv inblick i kroppen och hjälper till att lokalisera misstänkta förändringar innan en säker diagnos kan ställas.
- Lungröntgen: En snabb och kostnadseffektiv undersökning för att upptäcka knutor i lungorna; avvikelser kräver oftast datortomografi eller magnetkamera för vidare analys.
- Datortomografi (DT): Ger högupplösta tvärsnittsbilder och är idealisk för cancer i lungor, buk och bäcken, men innebär exponering för joniserande strålning.
- Magnetkameraundersökning (MR): Utförs utan strålning och har utmärkt kontrast mellan mjukdelar – föredras därför för tumörer i hjärna, ryggmärg och bäcken.
- Ultraljud: Strålfritt och prisvärt, särskilt användbart för utredning av testiklar, sköldkörtel och bukorgan.
- Mammografi: Röntgenundersökning av bröstet som används för tidig upptäckt av bröstcancer.
Även om bilddiagnostik kan antyda cancer kan den inte bekräfta diagnosen. Misstänkta förändringar biopsieras därför vanligtvis så att cellerna kan analyseras mikroskopiskt.
Biopsi
En biopsi är fortfarande guldstandarden när det gäller att diagnostisera cancer. Genom att ta ett vävnadsprov kan patologer identifiera maligna celler, fastställa tumörtyp och bedöma sjukdomens stadium.
- Finnålsaspiration (FNA): En tunn nål används för att suga ut celler från lättillgängliga områden – metoden är vanlig vid utredning av sköldkörtel, bröst och lymfkörtlar.
- Grovnålsbiopsi: Ger ett större vävnadscylinderprov för histologisk analys och utförs ofta under bildvägledning.
- Kirurgisk biopsi: Används för förändringar som inte kan nås genom huden, exempelvis vissa lung- eller levertumörer, och kan vara excisionell eller incisionell.
- Endoskopisk biopsi: Kombineras med koloskopi, bronkoskopi eller gastroskopi för att ta prover från tumörer i mag-tarmkanalen eller luftvägarna.
Biopsisvaret ligger till grund för behandlingsplaneringen, påverkar prognosbedömningen och kan dessutom avslöja genetiska mutationer som öppnar möjligheter till riktade behandlingar.
