Prostatacancer uppstår när cancerceller växer i den valnötsformade körtel som producerar sädesvätska hos män. Vissa former av cancer växer mycket långsamt, medan andra kan sprida sig snabbt. Vid prostatacancer finns flera olika behandlingsalternativ att välja mellan, och vilken behandling som passar bäst är alltid ett beslut som tas gemensamt av läkare och patient.
Radioaktiv fröbehandling är ett alternativ som ger goda resultat med låg frekvens av komplikationer. Här går vi igenom vad metoden innebär, hur den utförs, vem den passar samt vilka effekter och risker den har.
Radioaktiv fröbehandling, även känd som brakyterapi, är en metod där små, likformiga radioaktiva frön implanteras direkt i prostatan. Fröna avger strålning som successivt dödar cancercellerna under loppet av flera månader. Metoden innehåller en högre dos strålning än konventionell elektronstrålebehandling och verkar dessutom under en längre tidsperiod.
Under ingreppet placeras 40–100 riskornstora radioaktiva frön i prostatan med hjälp av ultraljudsstyrda nålar. Prostatan nås via perineum – området mellan penis och anus – och proceduren utförs i narkos. Behandlingen tar mellan en och två timmar.
De flesta män kan lämna sjukhuset redan samma dag och återuppta sina normala aktiviteter inom några dagar. Fröna stannar kvar i prostatan och fortsätter att verka i flera månader.
Radioaktiv fröbehandling väljs ofta för äldre män vars hälsotillstånd kräver en minimalt invasiv procedur med låg komplikationsrisk. Även yngre män med mycket små tumörer i prostatan kan uppnå de bästa resultaten med denna typ av terapi.
En tolvårig studie genomförd av Urology Health Center i Greater Tampa mellan 1992 och 2004 visade tydliga resultat. Bland 1 380 patienter med organbegränsad cancer hade radioaktiv fröbehandling en botningsfrekvens på 88 procent vid högriskfall, jämfört med 43 procent för kirurgisk behandling. För lågriskpatienter var botningsfrekvensen hela 99 procent, något högre än den drygt 97-procentiga frekvensen för operation.
Radioaktiv fröbehandling kan orsaka täta eller smärtsamma urineringar samt en försvagad urinström. Erektionsproblem kan också uppstå till följd av behandlingen. Lös avföring eller andra rektala besvär kan förekomma, men är vanligtvis mindre allvarliga än vid elektronstrålebehandling.
Det är osannolikt att strålningen från jod- och palladiumfrönen läcker ut från kroppen, men vissa läkare rekommenderar ändå att man håller minst två meters avstånd från barn och gravida kvinnor som en extra försiktighetsåtgärd. All strålning i fröna är normalt helt uttömd inom ett år.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online