Diagnostik är en systematisk process för att identifiera den sjukdom som orsakar patientens tecken och symtom. Den integrerar anamnes, undersökning och provtagning för att begränsa möjligheterna.
Kernsteg
- Medicinsk anamnes: Huvudbesvär, nuvarande sjukdomsanamnes, tidigare medicinsk/kirurgisk anamnes, läkemedel, allergier, hereditet, social anamnes, organsystemgenomgång.
- Klinisk undersökning: Vitala parametrar, allmän intryck, fokuserad undersökning av relevanta organsystem (kardiovaskulärt, respiratoriskt, abdominalt, neurologiskt, etc.).
- Differentialdiagnos: Lista över möjliga tillstånd rankade efter sannolikhet, baserat på anamnes och undersökning.
- Diagnostiska prov:
- Laboratorium: B-status, metabol panel, inflammationsmarkörer, odlingar, serologi.
- Bilddiagnostik: Röntgen, ultraljud, CT, MRI, PET.
- Procedurer: Endoskopi, biopsi, lumbalpunktion, EKG/EEG.
- Genetisk/molekylär testning vid indikation.
- Provtolkning & förfinning: Resultat modifierar pre-test-sannolikhet (bayesiskt resonemang); kan begränsa eller utöka differentialdiagnosen.
- Definitiv diagnos: Bekräftelse via guldstandard-test (t.ex. biopsi för cancer, odling för infektion) eller kliniska kriterier.
- Kommunikation & delat beslutsfattande: Förklara diagnos, prognos och behandlingsalternativ.
Viktiga principer
- Occams rakkniv: Föredra en enda diagnos som förklarar alla fynd.
- Hickams diktum: Patienter kan ha flera samtidiga tillstånd.
- Tid som diagnostiskt verktyg: Observation och upprepad utvärdering för utvecklande presentationer.
Korrekt diagnostik är grunden för effektiv behandling och kräver klinisk bedömning, inte bara provresultat.
