Tuberkulos (TBC) är en smittsam sjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen drabbar årligen cirka 1,8 miljoner människor världen över. I USA är den goda nyheten att tuberkulos är på tillbakagång: mellan 1993 och 2000 minskade antalet fall med i genomsnitt 7,3 procent per år, och mellan 2000 och 2007 var minskningstakten 3,8 procent per år.
För att förebygga tuberkulos krävs två saker: att smittspridningen hejdas och att behandling sätts in tidigt, innan sjukdomen når sitt aktiva stadium.
Tuberkulos är en luftvägsinfektion som sprids från person till person genom inandning av smittade droppar. Sjukdomen kännetecknas av ihållande hosta, feber och nattsvettningar, ofta tillsammans med viktnedgång och andnöd. På röntgenbild syns tecken på inflammation och små knutor i lungorna.
Tuberkulos drabbar oftast lungorna, men kan även förekomma i andra delar av kroppen, exempelvis lymfkörtlar, skelett eller hjärnhinnor. Utan korrekt och fullföljd behandling kan sjukdomen bli livshotande.
Standardbehandlingen mot tuberkulos består av en kombination av antibiotika, bland annat izoniazid (Nydrazid), rifampicin (Rifadin), pyrazinamid, etambutol (Myambutol) eller streptomycin. Vilken behandling som väljs beror på sjukdomens stadium och aktivitetsgrad.
Innan behandlingen startas måste det avgöras om infektionen är latenta och endast kräver förebyggande åtgärder, om den är aktiv eller resistent mot läkemedel, samt om patienten även har hiv/aids – eftersom detta påverkar val av läkemedel och dosering.
Izoniazid är ett kraftfullt antibiotikum som anses vara mest effektivt vid behandling av tuberkulos. Läkemedlet förskrivs ofta tillsammans med pyridoxin (vitamin B6), vilket hjälper till att förebygga perifer neuropati – en vanlig biverkning av izoniazid som ger stickningar och domningar i händer och/eller fötter. Izoniazid kan också orsaka leverproblem, därför följs levervärden ofta upp under behandlingens gång.
Rifampicin är ett effektivt antibiotikum som används för att behandla tuberkulos. Läkemedlet har flera biverkningar, bland annat utslag, illamående, kräkningar och diarré, samt minskad mängd vita blodkroppar och blodplättar. Rifampicin kan även ge leverproblem och färga kroppsvätskor, exempelvis urinen, i rött till orange – detta är ofarligt men kan vara skrämmande om man inte är beredd på det.
Dessutom interagerar rifampicin med flera av de läkemedel som används vid hiv-behandling. I sådana fall gör läkaren nödvändiga justeringar av medicineringen för att säkerställa en effektiv behandling.
Pyrazinamid ger i stort sett samma biverkningar som rifampicin. Dosen anpassas efter patientens kroppsvikt. Etambutol och streptomycin är läkemedel som kan orsaka syn- respektive hörselproblem. Doseringen av dessa läkemedel beror också på patientens kroppsvikt, och syn och hörsel bör kontrolleras regelbundet under behandlingen.
Behandling av tuberkulos är långvarig och tar ofta sex månader eller längre. Efter några veckors behandling är du inte längre smittsam och du börjar känna dig bättre – men då är det extra viktigt att inte avbryta medicineringen.
Följer du inte den behandlingsplan som läkaren ordinerat riskerar du återfall, eller att bakterierna utvecklar resistens mot läkemedlen. Multiresistent tuberkulos är betydligt svårare och dyrare att behandla och kan i värsta fall vara livshotande.
Direkt observerad terapi (DOT) är ett stödjande program där vården hjälper patienter att fullfölja hela behandlingsregimen, exempelvis genom att personalen ser till att tabletterna tas enligt schema. Programmet har visat sig effektivt för att minska risken för avbrott och resistensutveckling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online