Adenokarcinom är en cancerform som utvecklas i slemhinnan hos körtelförsedda organ. Det är den vanligaste typen av lungcancer, men kan även uppstå i tjocktarmen, bröstet, magsäcken, prostatan, bukspottkörteln och livmoderhalsen. Liksom andra cancerformer uppstår adenokarcinom när onormala eller sjuka celler växer och förökar sig okontrollerat. Till skillnad från många andra cancerformer stannar det dock ofta inom ett begränsat område av kroppen och sprider sig relativt långsamt.
Hur läkarna väljer att behandla ett adenokarcinom beror på var i kroppen tumören sitter, vilket stadium cancern har nått och vilka organ som är påverkade.
Samma miljö- och genetiska faktorer som ökar risken för andra cancerformer gäller även för adenokarcinom. Rökning är den enskilt största riskfaktorn, enligt häls experter. Andra faktorer – vissa går att påverka, andra inte – inkluderar regelbunden exponering för passiv rökning, en kost rik på fett och rött kött, långvarig exponering för radon eller asbest samt långvarig kontakt med arbetsrelaterade cancerframkallande ämnen som bensin, kolprodukter, dieselavgaser och talkdamm.
Personer som har cancer i släkten löper också större risk och bör tillsammans med sin läkare gå igenom vilka undersökningar som behövs – exempelvis cellprovsprov för kvinnor, PSA-test för män och koloskopi för alla vuxna från 50 års ålder.
Symtomen varierar beroende på var i kroppen adenokarcinomet bildas. Lungadenokarcinom kan exempelvis ge blodiga uppspottningar, kroniskt pipande andning och andnöd. Blod i avföringen kan vara ett tecken på adenokarcinom i tjocktarmen, medan en knöl som upptäcks vid mammografi eller vid egen undersökning kan tyda på bröstcancer av adenokarcinomtyp.
Som med alla cancerformer kan årliga hälsokontroller och förebyggande undersökningar hjälpa till att upptäcka adenokarcinom i tidigt skede, när det är enklast att behandla. Kontakta alltid din läkare om du upplever ovanliga eller oroande symtom – ju tidigare en utredning påbörjas, desto bättre.
Val av behandling styrs av var adenokarcinomet sitter och hur långt cancern har utvecklats. Om tumören är lokaliserad kan kirurgi användas för att avlägsna de sjuka cellerna, ofta följt av strålbehandling, cytostatikabehandling (kemoterapi) eller en kombination av båda. Läkare arbetar vanligtvis i team med olika specialister för att ta fram den bästa behandlingsplanen. Oavsett vilka metoder som väljs är målet alltid detsamma: att förstöra alla sjuka celler utan att skada omgivande frisk vävnad.
Vid strålbehandling används högenergistrålar för att krympa en tumör eller förstöra cancercellerna. Vid vissa former av sjukdomen kan flytande radioaktivitet ledas direkt till tumörområdet, eller så implanteras radioaktiva "frön" för att krympa tumören och döda cancercellerna. Kemoterapi – cancerläkemedel som oftast ges intravenöst – används framför allt när cancern har hunnit sprida sig, eller när man befarar att operation eller strålning ensam inte kommer att räcka.
American Cancer Society och National Cancer Institute, som ingår i National Institutes of Health, är utmärkta källor för de senaste behandlingsriktlinjerna samt för länkar till kliniska prövningar som pågår vid vårdinrättningar runt om i landet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online