Ulcerös kolit och Crohns sjukdom är båda kroniska sjukdomar som varar i många år, ibland hela livet. Idag vet forskarna fortfarande inte exakt vad som orsakar någon av sjukdomarna. Däremot är man säker på en sak: vid båda tillstånden finns en onormal aktivitet i immunsystemet i tarmarna. Båda sjukdomarna räknas som inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD) och delar flera likheter, men skiljer sig åt på viktiga sätt.
Ulcerös kolit är en sjukdom som drabbar slemhinnan i tjocktarmen. Den orsakar inflammation och sår i det yttersta lagret av tarmväggen och påverkar även ändtarmen. Inflammationen sprider sig vanligtvis kontinuerligt genom tjocktarmen.
Crohns sjukdom är däremot en inflammatorisk sjukdom som kan drabba hela matsmältningskanalen – från munnen hela vägen ner till anus. Den angriper dock oftast slutet av tunntarmen (ileum) och början av tjocktarmen. Till skillnad från ulcerös kolit kan inflammationen vid Crohns sjukdom gå djupare in i tarmväggen och förekomma i fläckvisa partier.
Vid både ulcerös kolit och Crohns sjukdom verkar huvudorsaken vara en onormal aktivering av immunsystemet i tarmarna. Teorin går ut på att immunsystemet misstolkar bakterier, mat och andra normala ämnen som farliga inkräktare. När immunsystemet attackerar dessa uppstår en inflammation som i sin tur leder till sår och skador på tarmen. Arv, miljöfaktorer och tarmflorans sammansättning tros också spela en roll.
Symptomen vid ulcerös kolit inkluderar magkramper, täta och lösa avföringar, ibland med blod eller slemblandning, svårigheter att kontrollera tarmfunktion, feber, trötthet och viktnedgång.
Crohns sjukdom ger liknande besvär: buksmärta, ofta återkommande diarréer, viktnedgång och munsår. Många patienter upplever även trötthet och nedsatt aptit. Sjukdomen går ofta i skov, vilket innebär perioder med kraftiga besvär som avlöses av lugnare perioder. Skov kan utlösas av infektioner, hormonella förändringar, rökning och stress.
Ulcerös kolit debuterar oftast mellan 15 och 30 års ålder, men kan även bryta ut mellan 50 och 70 års ålder. Sjukdomen är ovanligare hos äldre, men om den debuterar sent i livet drabbar den något oftare män. Familjehistoria och etnisk bakgrund påverkar risken att insjukna – risken är exempelvis förhöjd hos personer med släktingar som har sjukdomen.
Vid Crohns sjukdom är gener, immunsystemets funktion och miljöfaktorer de viktigaste riskfaktorerna. Rökning ökar dessutom risken att insjukna och förvärrar ofta sjukdomsförloppet.
Vid misstanke om någon av sjukdomarna tas först blodprover för att kontrollera om det finns anemi eller förhöjda värden av vita blodkroppar, vilket kan tyda på en pågående inflammation i kroppen. Därefter analyseras avföringsprover för att utesluta infektioner och spår efter blod eller inflammation.
Ytterligare utredning kan göras med röntgen, ibland med kontrastmedel. Den mest avgörande undersökningen är en koloskopi, där ett långt, flexibelt instrument med ljus och kamera förs in via anus. Läkaren kan då direkt se om det finns tecken på blödning eller inflammation, och samtidigt ta vävnadsprover (biopsier) för mikroskopisk analys.
Den mest effektiva behandlingen för både ulcerös kolit och Crohns sjukdom är receptbelagda läkemedel, exempelvis antiinflammatoriska preparat, kortison, immundämpande läkemedel och biologiska läkemedel. Målet är att dämpa inflammationen, lindra symptomen och hålla sjukdomen i remission. Kost- och livsstilsrådgivning kan också hjälpa patienten att hantera besvären.
Om medicinsk behandling inte ger tillräcklig lindring kan kirurgi bli aktuellt. Vid svår ulcerös kolit kan tjocktarmen opereras bort, vilket i praktiken botar sjukdomen. Vid Crohns sjukdom används kirurgi däremot främst för att ta bort svårt skadade tarmavsnitt eller behandla komplikationer, eftersom sjukdomen kan återkomma på andra ställen i matsmältningskanalen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online