Levercirros är ett vanligt följdtillstånd hos patienter med hepatit C, en infektionssjukdom som sprids via kontakt med smittat blod. Miljontals människor smittas världen över varje år, och en stor andel av dem utvecklar långvariga leverproblem. Tidigare uppskattades nästan 10 000 personer dö årligen till följd av sjukdomen, och Centers for Disease Control and Prevention (CDC) bedömde att dödligheten i hepatit C skulle kunna överstiga den för hiv och aids – trots de behandlingar som då fanns tillgängliga.
Sedan dess har bilden förändrats dramatiskt. De direktverkande antivirala läkemedlen (DAA) som introducerades på 2010-talet botar idag över 95 procent av alla patienter, även de med avancerad leverskada. Kunskapen om sjukdomens olika genotyper och de äldre behandlingsmetoderna är dock fortfarande viktig för att förstå varför tidig diagnos och behandling är avgörande.
Möjligheten att bli botad från hepatit C med samtidig levercirros varierar kraftigt beroende på vilken genotyp av viruset patienten bär på:
För att en patient ska betraktas som botad krävs att viruset inte återkommer under en längre tidsperiod – ibland upp till tio års uppföljning.
Interferon har länge använts som standardbehandling vid hepatit C. När läkemedlet ges under lång tid – mellan 24 och 48 veckor – kunde sjukdomen i vissa fall botas. Nackdelen är de biverkningar som drabbar de flesta patienter: trötthet, influensaliknande symtom och låga blodvärden. Vissa biverkningar är milda, medan andra kan bli mycket besvärande i vardagen. Dessutom var framgångsfrekvensen låg – endast mellan 20 och 25 procent av patienterna blev botade.
Intron A är ett annat vanligt preparat. Används det ensamt kan det fungera som bot om infektionen upptäcks tidigt, innan svåra leverskador hunnit uppstå. Patienterna måste själva injicera läkemedlet två till tre gånger per vecka under lång tid – möjligen på obestämd tid – för att förhindra återfall. Tyvärr lyckades denna metod i mindre än 20 procent av fallen.
En studie från Virginia Commonwealth University visade att kombinationen av pegylerat interferon och ribavirin kunde bota hepatit C i många fall. Upp till 99 procent av deltagarna i den ursprungliga studien betraktades som botade, eftersom inga tecken på viruset kunde påvisas under studiens sjuåriga uppföljningsperiod.
Många växtbaserade produkter marknadsförs som bot mot hepatit C, men ingen av dem har hittills klarat vetenskaplig granskning. Patienter bör alltid rådfråga sin läkare innan de provar alternativa behandlingar, eftersom vissa naturläkemedel dessutom kan belasta levern ytterligare.
Eftersom hepatit C ofta ger få eller inga symtom i tidiga skeden kan många bära på viruset i decennier utan att veta om det. Personer som har varit utsatta för blodsmitta – exempelvis genom blodtransfusioner, delade sprutor eller tatueringar under osäkra förhållanden – rekommenderas att testa sig. Ju tidigare infektionen upptäcks, desto större är chansen att undvika permanenta leverskador som cirros.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online