Det finns idag ingen bot mot elefantiasis. Sjukdomen är ovanlig i de flesta länder, men i vissa tropiska och subtropiska regioner är den relativt vanlig och kan orsaka svåra, vanställande förändringar av kroppen. Sjukdomen sprids av myggor som bär på parasitinfektionen, och smittan drabbar oftast redan i barndomen. Därefter tar det nio till tolv år innan symtomen visar sig fullt ut. Behandlingen är i huvudsak palliativ och syftar till att lindra besvären samt förhindra att sjukdomen sprids vidare.
Det första steget i behandlingen handlar om att minska antalet myggor som sprider sjukdomen. Det görs bland annat genom att ge patienten specifika antibiotika som eliminerar mikrofilarier ur blodet, så att myggorna inte kan överföra infektionen från person till person. Myggnät, långärmade kläder och insektsmedel är också mycket effektiva skyddsåtgärder.
Wolbachia-bakterier lever inne i de maskar som invaderar lymfsystemet. Genom att döda bakterierna dödas även maskarna. Detta åstadkoms med doxycyklin, som enligt studier brukar vara effektivt när patienten genomgår en åtta veckor lång behandlingskur. Behandlingen håller normalt kroppen fri från parasiter i ungefär ett år.
Massera varsamt det drabbade benet eller armen för att underlätta vätskedräneringen. Vissa forskare hävdar att massagen kan stimulera parasiterna, men i kombination med elastiska bandage som appliceras av utbildad personal verkar behandlingen ändå lindra symtomen. Att höja den drabbade kroppsdelen har dessutom visat sig minska svårighetsgraden av besvären.
Tvätta det drabbade området noggrant och se till att det hålls rent. En strikt hygienrutin är nödvändig för att minska risken för sekundära bakteriella infektioner. Antibiotika används också för att skydda patienten mot bakteriella komplikationer. I svåra fall kan kirurgisk borttagning av överdriven hudtillväxt och mjukvävnad bli nödvändig, även om ingreppet i vissa fall kan förvärra tillståndet på sikt.
Kirurgiskt anlagda shuntar mellan lymfknutor och vener kan underlätta den lymfatiska dräneringen. Även om detta inte ger permanent lindring är metoden effektiv för att ge långvarig lättnad. Vissa läkare försöker också operera bort drabbade lymfknutor, särskilt i underlivet, men den höga återfallsfrekvensen visar att denna behandlingsväg sällan ger bestående hjälp.
Genom att ge kemoprofylax till alla invånare i ett drabbat område var tredje månad, under tolv dagar åt gången, elimineras en stor andel mikrofilarier ur blodet och spridningen av elefantiasis minskar markant. Om patienten har utvecklat tumörer till följd av sjukdomen har kemoterapi eller strålbehandling visats kunna få tumörerna att gå tillbaka.
Håll dig uppdaterad om den forskning som bedrivs för att hitta ett botemedel eller betydande lindring för elefantiasis-patienter. Nya läkemedel är under prövning och kan i framtiden kunna användas effektivt i mindre doser. Insikten om sjukdomens allvar och utbredning har uppmärksammats av Världshälsoorganisationen (WHO) och forskarsamhället i stort, vilket har lett till en mer intensiv forskning kring sjukdomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online