Intervertebral disksjukdom, ofta förkortad IVDD (Intervertebral Disc Disease), är en av de vanligaste ryggmärgssjukdomarna hos hundar. Tillståndet uppstår när de stötdämpande diskarna mellan kotorna i ryggraden skadas eller buktar ut. Diskarna fungerar som kuddar mellan kotorna och ger ryggraden både stabilitet och rörlighet. När en disk skadas kan den trycka på ryggmärgen eller nerverötterna, vilket orsakar smärta, neurologiska problem och i värsta fall förlamning.
IVDD kan drabba alla raser och åldrar, men tillståndet är betydligt vanligare hos kondrodystrofa raser – det vill säga raser med korta ben och förlängd ryggrad. Typiska exempel är tax, fransk bulldogg, beagle och pekinges. Dessa raser har en genetisk benägenhet för sjukdomen på grund av sin kroppsbyggnad. Även större raser som schäfer, dobermann och boxer kan dock drabbas.
Det finns två huvudtyper av intervertebral disksjukdom:
Detta är den vanligaste formen och innebär att den mjuka innermassan i disken (nucleus pulposus) pressas ut genom en spricka i den yttre fibrösa ringen (annulus fibrosus). Det utpressade materialet trycker då direkt mot ryggmärgen eller nerverötterna, vilket snabbt kan ge upphov till kraftiga neurologiska symptom. Denna typ ses oftast hos kondrodystrofa raser och kan debutera plötsligt.
Vid denna typ buktar nucleus pulposus utåt utan att helt spränga genom annulus fibrosus. Trycket mot ryggmärgen eller nerverötterna utvecklas vanligen långsammare och symptomen är ofta mindre dramatiska än vid en extrusion. Typ II är vanligare hos äldre hundar av större raser.
Symptomen varierar beroende på var i ryggraden skadan sitter och hur allvarlig den är. Vanliga tecken inkluderar:
En diagnos ställs genom en kombination av klinisk undersökning, neurologisk bedömning och bilddiagnostik. Veterinären gör en noggrann fysisk undersökning med särskilt fokus på ryggraden och eventuella smärtreaktioner. En neurologisk undersökning kartlägger reflexer, koordination och känsel. För att bekräfta diagnosen och fastställa omfattningen av diskskadan används ofta röntgen, datortomografi (CT) eller magnetkameraundersökning (MRI). MRI är idag guldstandarden eftersom den visar både ryggmärgen och diskarna i detalj.
Behandlingen anpassas efter tillståndets svårighetsgrad. Vid lindriga besvär räcker ofta konservativ behandling med strikt vila, smärtlindring och antiinflammatoriska läkemedel. Fysioterapi kan också spela en viktig roll i återhämtningen. Vid mer allvarliga fall, exempelvis när hunden har förlorat förmågan att gå, krävs vanligtvis operation för att avlägsna det bråckade diskmaterialet och avlasta trycket mot ryggmärgen eller nerverötterna. Ju tidigare operationen utförs, desto bättre är i regel prognosen.
Prognosen vid IVDD beror på typen och svårighetsgraden av diskskadan samt hur snabbt behandling sätts in. Med tidig och rätt behandling återfår många hundar full funktion. I vissa svåra fall kan dock bestående neurologiska skador kvarstå. Hos hundar som helt förlamat sig finns även rehabiliteringsalternativ som hjulstolar och intensiv träning som kan ge god livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online