Perifer neuropati är ett tillstånd där nerverna som förmedlar information mellan extremiteterna och ryggmärgen börjar brytas ned. Tillståndet kan ha många olika orsaker, och vissa av de underliggande sjukdomarna går inte att bota. Forskare arbetar dock intensivt med flera olika angreppssätt som i framtiden kan leda till nya och mer effektiva behandlingar.
Den mest effektiva behandlingen innebär i regel att åtgärda det underliggande problemet. Om en giftig substans är boven behöver exponeringen minimeras. Beror besvären på näringsbrister kan anpassad kost eller tillskott av vitaminer och näringsämnen vara verksamt.
Vid ärftliga sjukdomar samt tillstånd som diabetes är det däremot ofta omöjligt att bota grundorsaken. Perifer neuropati kan dessutom ge upphov till bestående, irreversible skador. Eftersom forskningen pågår inom så många områden – var och en med sina unika utmaningar – är det ännu oklart hur framtida behandlingar kommer att se ut, men flera lovande spår följs parallellt.
Vissa fall av perifer neuropati orsakas av ärftliga genetiska sjukdomar, exempelvis Charcot-Marie-Toths sjukdom. Forskare studerar genetiken bakom dessa tillstånd för att identifiera vilka gener som är inblandade. Målet är att utveckla mer riktade och effektiva behandlingar för patienter med ärftliga genetiska former av neuropati.
Perifer neuropati kan även bero på autoimmuna sjukdomar, där immunsystemet av misstag angriper kroppens egna celler. Dessa tillstånd är ofta behandlingsbara men inte botbara. Kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP) är en exempel på en autoimmun neuropati som ofta behandlas med kortikosteroider, vilka dämpar immunförsvaret.
Förbättrade behandlingar kan komma att kräva nya läkemedel som modifierar immunsystemets beteende så att friska celler skyddas. Virus och bakterier kan också angripa nervvävnaden – vattkoppsviruset, som ger bältros, kan exempelvis skada sensoriska nerver. Forskare utvecklar därför bättre antivirala läkemedel mot dessa infektioner.
Neurotrofa faktorer är proteiner som utsöndras av celler och främjar nervcellernas överlevnad och tillväxt. De spelar en nyckelroll under den tidiga utvecklingen. Vissa forskare hoppas att behandling av skadade nerver med neurotrofa faktorer skulle kunna stimulera dem att växa ut igen och därigenom vända tidigare skador. Ett sådant genombrott skulle innebära ett stort framsteg, eftersom det då blir möjligt att regenerera förlorad nervvävnad.
Stamceller är odifferentierade celler som kan utvecklas till vilken celltyp som helst i kroppen. De finns i blastocyster, det vill säga tidiga embryostadier, men även i vuxen vävnad – så kallade vuxenstamceller – även om dessa har vissa begränsningar. Forskare har dessutom lyckats omprogrammera vanliga adulta celler till stamceller. Oavsett källa skulle stamcellstransplantationer en dag kunna göra det möjligt att ersätta skadade nervceller och återställa förlorade funktioner hos patienter med perifer neuropati.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online