Cheilosis (ofta kallad vinkelcheilit eller perlèche) är inflammation, sprickor och fissurer vid mungipan. Det kan vara smärtsamt, onsigt och persistenta om den underliggande orsaken inte åtgärdas.
Vanliga Orsaker
- Näringsbrister: Järn, zink, riboflavin (B2), niacin (B3), pyridoxin (B6), kobalamin (B12), folat.
- Infektioner: Candida albicans (mest vanlig), Staphylococcus aureus, Streptococcus spp. – ofta sekundärt till salivmaceration.
- Salivackumulation: Djupa nasolabiala veck, olämpliga protetser, malokklusion, tumsugning, munandning → kronisk fuktighet → maceration + mikrobiell överväxt.
- Miljö: Kall/torr väder, vind, soleexponering (aktinisk cheilit).
- Irritanter/Allergener: Tandkräm (SLS), läppprodukter, livsmedel, dentala material.
- Systemiska tillstånd: IBD (Crohns), celiaki, Sjögrens syndrom, HIV, diabetes, immunsuppression.
- Läkemedel: Isotretinoin, kemoterapi, diuretika, retinoider.
- Vanor: Läppgnuggning, rökning.
Symtom
- Sprickor, fissurer, erosioner vid orala kommissurer (en eller båda sidor)
- Rödnad, svullnad, blödning, krustbildning
- Brännande, ömhet, smärta vid öppning av munnen
- Möjlig intraoral candidiasis (vita plack)
Diagnostik
Klinisk undersökning; överväg odling (svamp/bakterier), blodprov för brister (B-leuk, järnstatus, B12, folat, zink), epikutantest om allergisk kontaktdermatit misstänks.
Behandling
- Åtgärda underliggande orsak: Korrigera brister, behandla infektioner, justera protetser, hantera systemisk sjukdom.
- Topisk terapi:
- Antimykotika (klotrimazol, nystatin, mikonazol) ± lågpotent topisk steroid (hydrokortison 1%) för inflammation – typiskt 2 veckor.
- Barriärsalvor (petrolatum, zinkoxid, dimetikon) för att skydda från saliv.
- Allvarliga/terapiresistenta fall: Perorala antimykotika (fluconazol), högre potentiella topiska steroider (korttid), utreda för malignitet (sällsynt).
Förebyggande
- Håll mungiporna torra; undvik läppgnuggning.
- Välpassande protetser; regelbundna tandläkarbesök.
- Balanserad kost eller tillskott vid brist.
- Läppsalva med SPF i sol/vind.
De flesta fall läker med riktad behandling. Återfall antyder en oåtgärdad predisponerande faktor.
