Parasitära hyperinfektionssyndrom: En livshotande komplikation
Hyperinfektionssyndrom = accelererad autoinfektionscykel hos immunförsvagade värdar → massiv larvabörda → flerorgansinvasion → hög dödlighet.
Strongyloides stercoralis (Mest vanlig)
- Utlösare: Kortikosteroider, HTLV-1, transplantatimmunsuppression, hematologiska maligniteter, TNF-α-hämmare.
- Patofysiologi: Rabditiforma larver → filariforma larver i tarm → penetrerar tarmsvägg/perianal hud → systemisk migration.
- Manifestationer: Vattnig diarré, bukbesvär, ileus, GI-blödning, Löfellers syndrom (lunginfiltrat, hosta), meningit (tarmbakterier burna av larver), sepsis, ARDS.
- Diagnostik: Avföringsmikroskopi (flera), serologi, PCR, BAL-larver.
- Behandling: Ivermectin 200 mcg/kg dagligen tills 2 veckor efter symtomupplösning; ± albendazol. Stödjande vård (vätskor, antibiotika vid bakteriemi, ventilator).
Toxocara canis/cati (Viscerala/okulära larva migrans)
- Barn, geofagi, hund/katt-exponering.
- Hyperinfektion sällsynt men förödande: lever, lung, CNS, öga invasion.
- Behandling: Albendazol + kortikosteroider för inflammation.
Andra parasiter
- Kroksmask (Necator, Ancylostoma): Sällsynt hyperinfektion vid djup immunosuppression.
- Capillaria philippinensis, Diphyllobothrium: Fallrapporter.
Forebyggande
- Screening/behandling Strongyloides före immunosuppression (serologi/avföring PCR).
- Hygien, avmaskning av husdjur, undvik rå/halvrakt fisk.
