Näsblod kan uppstå av många olika orsaker. Om näsans slemhinnor torkar ut på grund av varmt klimat eller torr inomhusluft kan de spricka och ge upphov till blödning. Hos barn är en vanlig orsak att de peta sig i näsan. Vuxna kan drabbas av näsblod efter att ha snusat kraftigt i näsan ofta, eller till följd av en skada mot ansiktet.
Andra vanliga orsaker är allergi, bihåleinflammation, förkylning, en avvikande nässepum samt vissa medicinska tillstånd, exempelvis högt blodtryck eller användning av blodförtunnande läkemedel. Det finns flera effektiva behandlingsmetoder för att stoppa ett näsblod – men om blödningen inte upphör på egen hand bör du alltid söka vård.
När näsblödet börjar ska du sätta dig upp och luta huvudet framåt. Enligt Mayo Clinic minskar det venösa trycket i näsan när du sitter upprätt, vilket gör att blödningen blir mindre. Att luta sig framåt hindrar också blod från att rinner ner i halsen, vilket annars kan orsaka illamående.
För att stoppa blodflödet ska du klämmahop näsborrarna med tummen och pekfingret samtidigt som du andas genom munnen. Genom att klämma ihop näsborrarna utövar du tryck direkt mot blödningsstället, vilket gör att blödningen normalt upphör inom 10–15 minuter.
När blödningen har upphört ska du undvika att peta dig i näsan eller snuta dig under flera timmar. Böj dig heller inte framåt – håll huvudet ovanför hjärtnivå. Med andra ord: lägg dig inte ner, utan håll huvudet högt, gärna med hjälp av en extra kudde.
Om näsan skulle börja blöda igen rekommenderas du enligt Mayo Clinic att först snusa kraftigt för att avlägsna blodproppar. Därefter kan du använda en avsvällande nässpray, exempelvis oxymetazolin, i näsborrarna. Kläm sedan ihop näsan igen och sök omedelbart medicinsk vård.
Om näsblödet inte har slutat efter cirka 20 minuter är det dags att kontakta sjukvården. Läkaren undersöker dig för att ta reda på den exakta orsaken till blödningen. Därefter kan så kallad koagulering (kauterisering) utföras för att tvinga fram en blodpropp som täpper till blodkärlen.
Enligt Institutionen for öron-, näs- och halssjukdomar vid Columbia University görs koagulering antingen med silvernitrat eller med ett elektriskt kirurgiskt instrument (elektrokauter).
Om koagulering inte fungerar kan nästäning bli nödvändig. Innan täppningen görs bedövas området med lokalbedövning. Material som gaz indränkt i vaselin kan placeras inuti näsborrarna. Även rullad gaz eller uppblåsbara ballonger kan användas för att skapa tryck mot blödningskällan.
Du får dessutom antibiotika för att förebygga infektion. När näsan väl har tänts får du aldrig själv ta bort materialet. Enligt öron-, näs- och halsavdelningen vid Columbia University kan det vara livsfarligt att själv avlägsna eller hantera nästäningen – detta ska alltid göras av medicinsk personal.
När alla andra behandlingsalternativ misslyckats är kirurgi sista utvägen. Vanliga kirurgiska metoder inkluderar endoskopisk undersökning, septoplastik och artärligatur.
Vid en endoskopisk undersökning används koagulering för att stänga blödande kärl. Har du små benutväxter (sporrar) i näsan tas dessa bort och täppningen ersätts. En septoplastik utförs om du har en avvikande nässepum, som då rakas ut för att förbättra luftflödet och minska risken för nya blödningar. Vid artärligatur dras blodkärlen ihop för att stoppa blodflödet – artärerna antingen bränns igen med elektricitet eller förses med små clips.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online