Läkemedel kan kontrollera epileptiska anfall för de flesta människor, oftast genom att förebygga att anfallen uppstår. Vid anfallssjukdomar är hjärnans elektriska aktivitet störd, vilket leder till tillfällig hjärndysfunktion. Anfallsmediciner minskar den överaktiva hjärnaktiviteten som orsakar anfallen.
Målet med behandling med anfallsmediciner är att minska frekvensen av anfall med så få biverkningar som möjligt. Behandlingen inleds vanligtvis med en låg dos som sedan ökas gradvis tills anfallen kommer under kontroll.
Det finns många olika typer av anfallsmediciner som används för att behandla olika former av anfall. Förstahandsmediciner är de läkemedel som läkaren i första hand väljer för att kontrollera anfallen. Exempel på förstahandsmediciner är karbamazepin (Tegretol, Carbatrol), valproat (Depakote), fenytoin (Dilantin) och etosuximid (Zarontin).
Ibland krävs ytterligare läkemedel utöver förstahandsmedicinerna. Dessa kallas tilläggsläkemedel eller andrahandsbehandling. Exempel på andrahandsläkemedel mot anfall är gabapentin (Neurontin), lamotrigin (Lamictal) och topiramat (Topamax).
Du kan besväras av biverkningar från anfallsmedicinerna. Några exempel på vanliga biverkningar är illamående, kräkningar, diarré, yrsel, huvudvärk, irritabilitet och trötthet.
Läkemedlet kan behöva bytas ut flera gånger innan den mest effektiva behandlingen för dig hittas. Det är viktigt att du tar medicinen exakt enligt läkarens ordination och så nära samma tidpunkt varje dag som möjligt.
Kontakta alltid din läkare innan du gör ändringar i din medicinering, och rapportera eventuella biverkningar så att behandlingen kan anpassas efter dina behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online