Hjärncancer orsakas ofta av tumörer som har spridit sig (metastaserat) från andra delar av kroppen, exempelvis lungorna. Vid strålbehandling riktad mot en avgränsad del av hjärnan – så kallad partiell hjärnbestrålning – kan fyra olika kategorier av biverkningar uppstå, däribland sena effekter samt andra, mindre vanliga sena komplikationer.
Sena biverkningar drabbar endast en liten andel av de behandlade patienterna och kan debutera allt från några månader till flera år efter behandlingen. De är i regel bestående eller försämras gradvis över tid.
Sena effekter uppstår till följd av att hjärnceller dör på grund av minskad blodförsörjning till hjärnan. Även ärrbildning och blockering av blodkärl kan ligga bakom utvecklingen av dessa besvär.
Symtomen kan vara lindriga, måttliga eller svåra beroende på omfattningen av strålskadan. Vanliga exempel är svårigheter att tänka klart eller att utföra enkla uppgifter, nedsatt minne, personlighetsförändringar, förvirring samt återkomst av de symtom som tidigare orsakades av tumören.
För att avgöra om symtomen beror på en aktiv cancertumör eller på sena biverkningar krävs en PET-undersökning eller en kombinerad PET-CT-undersökning. Lindriga biverkningar behandlas oftast med kortikosteroider, eller i vissa fall med kirurgi för att avlägsna död vävnad.
Bland de mer ovanliga sena biverkningarna finns återfall av en malign tumör, som dessutom kan visa sig resistent mot fortsatt behandling.
Om behandlingsområdet ligger nära hypofysen – den körtel som styr sköldkörteln samt kroppens socker- och vätskebalans – kan det på sikt leda till problem med sköldkörteln eller till diabetes.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online