
När en övermängd vätska samlas runt hjärtat rör det sig om ett tillstånd som kallas perikardieffusion. Den vanligaste orsaken är svullnad eller inflammation i perikardiet – det skyddande höljet som omger hjärtat. Vätskeansamling kan dock också bero på en infektion, en stickskada eller trauma, artrit, lupus, cancer eller komplikationer i samband med ett kirurgiskt ingrepp.
Oavsett vad som orsakar vätskeansamlingen finns det vissa typiska symtom som ofta kännetecknar tillståndet. Här går vi igenom de viktigaste tecknen att hålla utkik efter.
I sjukdomens allra tidigaste skede är det fullt möjligt att inte märka några symtom. Det är först när trycket på hjärtat blir tillräckligt stort för att påverka dess funktion som tecknen börjar visa sig. I dessa fall kan diagnosen ställas av en slump, till exempel i samband med en rutinundersökning för ett helt annat besvär.
Ett av de vanligaste tecknen på vätska runt hjärtat är andnöd. Känslan av att inte få nog luft beror främst på det tryck som läggs på hjärtat, vilket gör att det arbetar med nedsatt kapacitet. Detta påverkar inte bara blodflödet i kroppen utan även syretransporten, vilket resulterar i syrebrist i kroppen.
Andnöden åtföljs ofta av smärta. Vid perikardieffusion utvecklar patienter ofta en smärta någonstans i bröstet. Den kan börja som en dov olust som med tiden övergår i en skarp, stickande smärta. Smärtan är inte alltid begränsad till bröstet – vissa personer får istället smärta när de andas in.
Eftersom vätskeansamlingen påverkar hjärtats övergripande funktion kan tillståndet också leda till kardiovaskulära förändringar. När tillståndet består och trycket ökar kan du börja uppleva en snabbare eller bultande hjärtrytm. Andra kan drabbas av oregelbundna eller ojämna hjärtslag.
Det är även möjligt att uppleva kognitiva förändringar vid vätskeansamling runt hjärtat. Det ökade trycket i kombination med syrebrist kan utlösa yrsel eller svimningskänslor. För vissa kan detta så småningom leda till medvetslöshet, eller en mer diffus känsla av trötthet och utmattning.
Även om de inte är lika vanliga som de övriga tecknen kan ytterligare symtom förekomma. Vissa personer utvecklar en oförklarlig men ihållande hosta. För andra leder effusionen till lätt feber – en kroppstemperatur på cirka 37,2–38,3 °C. Du kan även uppleva uppblåst buk eller illamående i varierande grad. Vilka tecken och symtom som visar sig beror oftast mer på den enskilda personen än på själva vätskemängden.
Kontakta vården om du upplever svår andnöd, kraftig bröstsmärta, yrsel eller svimningsanfall. En obehandlad perikardieffusion kan i värsta fall leda till att hjärtat inte längre pumpar blod effektivt, vilket är ett akut tillstånd. Ju tidigare tillståndet upptäcks, desto bättre är prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online