Hyperkalemi uppstår när halten kalium i blodet blir för hög. Tillståndet kan ibland bero på vätskebrist, kostvanor eller användning av ett vätskedrivande läkemedel (diuretikum), exempelvis Lasix, ensamt eller i kombination med ett oralt kaliumtillskott. I journalanteckningar förkortas hyperkalemi ofta med en uppåtriktad pil följt av kaliumförkortningen K+. På ett elektrokardiogram (EKG) syns hyperkalemi typiskt som höga, spetsiga T-vågor.
Inom medicinsk terminologi betyder prefixet "hyper" över eller förhöjd. Roten "kalium" syftar på ämnet kalium, och ändelsen "emi" betyder blod. Hyperkalemi anger alltså en förhöjd nivå av kalium i blodet. Även om ordet "kalemi" har blivit något ålderdomligt används det fortfarande flitigt inom vården när man diskuterar blodets kaliumvärden. Att förstå begreppet underlättar bedömningen av läkemedel och sjukdomstillstånd – och kan dessutom vara en ledtråd till EKG-avvikelser hos patienten.
Hjärtat behöver kalium och natrium i blodet för att upprätthålla det elektriska system som får hjärtat att slå, det vill säga pumpa. Därför kallas hjärtat ibland för en natrium-kalium-pump. Genom en mekanism som kallas aktiv transport byter natrium och kalium kontinuerligt plats över cellmembranen. Det är genom denna process som hjärtmuskelcellerna repolariseras efter att hjärtat depolariserats, alltså slagit.
En T-våga bildas när hjärtat, som precis har pumpat till följd av depolariseringen, återhämtar sig via två faser som kallas den absoluta och relativa refraktärperioden. Efter depolariseringen strömmar kalium ut ur hjärtmuskelcellerna och flyter sedan tillbaka in i cellerna, där det byter plats med natrium och gör hjärtmuskulaturen redo att kontrahera igen. När kaliumet i hjärtmuskelcellerna helt har passerat cellmembranet bildas en T-våga som ett elektrokemiskt signaturtecken på EKG.
Hyperkalemi gör att T-vågan ser högre än normal ut när den jämförs med föregående R-våga i QRS-komplexet. Denna förhöjda vågbildning uppstår eftersom kaliumet stannar kvar i hjärtmuskulaturen efter den absoluta refraktärperioden. QRS-komplexet motsvarar hjärtats slag på EKG. R-vågan, som representerar toppen av hjärtats depolarisering, är den vågform med störst amplitud på ett EKG. Blodets kaliumvärde kan inte analyseras i ambulansmiljö men mäts enkelt på sjukhuset. Detta gör T-vågans höjd till en viktig klinisk markör för ambulanspersonal – en indikation på att hyperkalemi kan föreligga hos en patient inom intensivvården.
Hyperkalemi kan också ge en successivt bredare QRS-komplex. Om tillståndet lämnas obehandlat kan QRS-komplexet på EKG breddas alltmer tills S-vågan verkar saknas, när R- och T-vågorna går samman till en sinusrandsliknande vågform. Med svart humor kallas denna sammansmältning ibland för "gravsten" (tombstone), eftersom samma vågmönster ses hos patienter som drabbats av en kraftig akut hjärtinfarkt även utan hyperkalemi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online