Virus är sjukdomsframkallande mikroorganismer som förökar sig inuti kroppens celler. Det som skiljer så kallade stealthvirus från andra virus är att cellen förlorar förmågan att känna igen antigenet – det ämne som normalt aktiverar immunförsvarets läkningsprocess. Resultatet blir en successiv nedbrytning, eller degeneration, av cellerna.
Enligt Center for Complex Infectious Diseases (CCID) misstänker flera läkare att stealthvirus kan finnas i cellerna vid ett stort antal kroniska och potentiellt självdestruktiva sjukdomar.
Stealthvirus drabbar framför allt – men inte alltid – hjärnan. De kan orsaka ett brett spektrum av progressiva och degenerativa sjukdomar: neurologiska, allergiska, cancerrelaterade, autoimmuna och psykiatriska. Flera experter menar även att stealthvirus kan spela en roll i utvecklingen av cancerceller.
Stealthvirus påvisas främst hos patienter med sjukdomar som kännetecknas av att hjärncellerna gradvis bryts ner. Exempel på sådana sjukdomar är:
Eftersom stealthvirus kan ligga bakom så många olika sjukdomar är det svårt att peka ut en enhetlig uppsättning symtom. Diagnostiken försvåras dessutom av att virusen är atypiska, kan undgå upptäckt vid vanliga medicinska tester som blodprov, har helt olika ursprung och muterar på oförutsägbara sätt.
Beroende på vilken virusstam som är inblandad kan symtomen omfatta:
Symtomen kan variera från mycket lindriga till måttliga eller mycket allvarliga.
På grund av virusets oförutsägbara natur krävs noggranna neurologiska undersökningar för att kunna påvisa det. Andra diagnostiska metoder som används är EEG (registrering av hjärnans elektriska aktivitet), SPECT-undersökningar samt neuropsykologiska och neurokognitiva bedömningar.
Eftersom stealthvirus är extremt heterogena och skiljer sig åt till sin natur finns det ingen exakt definierad standardbehandling. Behandlingen syftar vanligtvis till att först hämma virusens tillväxt och därefter stimulera cellernas normala ämnesomsättning.
Båda delarna måste anpassas efter just den virusstam som orsakat infektionen och behöver ofta kombineras med behandlingar som lindrar sjukdomens symtom. Enligt CCID kan vissa kemokiner – signalämnen i immunsystemet – vara effektiva mot vissa typer av cellvirus, men mer forskning krävs innan detta kan bli en etablerad behandlingsmetod.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online