Hemorrojder är svullna och inflammerade ådror i ändtarmen och analöppningen, och de kan vara antingen yttre eller inre. När inre hemorrojder växer sig stora och tränger ut utanför analöppningen kallas de framfallna hemorrojder. Tillståndet kan orsaka smärta och blödning samt leda till allvarligare komplikationer om det inte behandlas i tid.
Framfallna hemorrojder indelas i fyra grader beroende på hur allvarligt tillståndet är:
Framfallna hemorrojder kan ofta behandlas med mindre invasiva ingrepp som utförs hos läkare eller inom öppenvården. De vanligaste metoderna är följande:
Ett eller två små gummiband placeras runt basen av hemorrojden för att avskära dess blodcirkulation. Inom några dagar krymper hemorrojden och faller av. Behandlingen kan vara obehaglig och orsaka viss blödning, men biverkningarna är sällan allvarliga. Gummibandsligatur är den mest använda metoden i USA mot framfallna hemorrojder av grad 1 och 2.
En kemisk lösning injiceras i hemorrojdvävnaden för att krympa den. Ingreppet är vanligtvis inte smärtsamt, men metoden är inte lika effektiv som gummibandsligatur. Skleroterapi kombineras därför ibland med ligatur för bäst resultat.
Olika tekniker används för att härdas vävnaden och få hemorrojden att krympa. Exempel är laserbehandling, infraröd koagulering där en fotokoagulator fokuserar infrarött ljus mot hemorrojden via en sond, samt elektroterapi. Smärta förekommer ofta vid dessa behandlingar, men är vanligtvis mindre besvärande än vid ligatur.
Kryoterapi använder intensiv kyla för att förstöra kärlen, vilket ger inflammation och ärrbildning. Metoden används dock sällan eftersom den är tidskrävande, orsakar mer smärta efter behandlingen och är mindre effektiv än alternativen.
De flesta patienter med framfallna hemorrojder klarar sig med icke-kirurgisk behandling, men mindre än 10 procent behöver opereras – särskilt om hemorrojderna inte behandlats i tid. Kirurgin kan ske i någon av följande former:
Analkanalen sträcks ut med tvång för att försvaga slutmusklerna. Metoden kan dock skada sfinktern, och många patienter drabbas av inkontinens eller förlorar kontrollen över avföringen.
Med hjälp av en Doppler-sond som mäter blodflödet identifierar läkaren artären som försörjer hemorrojden och knyter sedan av den, vilket gör att hemorrojden krymper. Sonden är dyr och erbjuder få fördelar jämfört med gummibandsligatur.
En del av slutmusklerna skärs för att minska trycket i analkanalen. Ingreppet kan orsaka fekal inkontinens och används sällan som enda behandling.
Kirurgisk borttagning av hemorrojder reserveras för patienter med grad 3- eller grad 4-hemorrojder. De inre hemorrojderna skärs ut, och såren sys ihop (sluten teknik) eller lämnas öppna (öppen teknik). I vissa fall utförs samtidigt en proktoplasti, det vill säga borttagning av vävnad högre upp i analkanalen. Den största biverkningen är kraftig postoperativ smärta som ofta kräver starka opioidläkemedel, och patienten behöver vanligtvis två till fyra veckors sjukskrivning.
Detta är en av de nyaste kirurgiska teknikerna och blir alltmer populär vid behandling av grad 3-hemorrojder. Ett ihåligt cylindriskt rör förs in i analkanalen, varefter en lång tråd vävs genom röret ovanför hemorrojderna. En engångshäftapparat placeras i röret och trådändarna dras åt, vilket häftar tillbaka de hemorrojdala kuddarna i deras normala position.
En laserstråle riktas mot hemorrojden och förångar den med hög precision. Laseringrepp ger generellt snabb läkning, mindre obehag och minskat behov av medicinering. Lasern kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingar.
En annan ny teknik använder en medicinsk apparat som finfördelar den hemorrojdala vävnaden till mikroskopiska partiklar i form av en fin dimma, som omedelbart sugs bort.
Tidiga komplikationer kan innefatta svår postoperativ smärta som ibland varar i två till tre veckor, infektioner, abscesser, blödningar, svullnad i hudvecken, tillfällig inkontinens och urineringsbesvär. Senare komplikationer kan vara anal stenos, där analöppningen är för trång eller inte slappnar av ordentligt, hudutväxter, analfissurer, inkontinens, fekal impaktion (ofta orsakad av opioidanvändning), fördröjd blödning samt blodproppar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online