Kelateringsterapi används främst vid behandling av bly- och kvicksilverförgiftning. Enligt Kaiser Permanente innebär behandlingen att etylendiamintetraättiksyra (EDTA) injiceras i blodet. Denna lösning binder till sig tungmetaller och andra skadliga ämnen i kroppen, som sedan utsöndras med urinen. På senare tid har kelateringsterapi dock även använts vid behandling av hjärtsjukdom, stroke och till och med autism. Användningen för dessa tillstånd är emellertid mycket kontroversiell och kan potentiellt vara farlig.
Kelateringsterapi använder EDTA – ett syntetiskt ämne – för att avlägsna giftiga kemikalier som kvicksilver, koppar, järn och arsenik ur kroppen. Den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) har godkänt kelateringsterapi för behandling av tungmetallförgiftning, men enbart för detta syfte. Enligt Kaiser Permanente finns det inte tillräckligt med vetenskapliga belägg för att avgöra om behandlingen är effektiv vid andra tillstånd, trots att den ibland har använts mot hjärtproblem.
En teori är att EDTA vid behandling av hjärtsjukdom binder till kalciumavlagringar i hjärtats kransartärer. Avlagringarna spolas då ut ur kroppen, vilket skulle minska risken för hjärtsjukdomar som åderförkalkning (artärförträngning). En annan uppfattning är att kelatering verkar antioxidativt genom att avlägsna metaller som binder till LDL-kolesterol, det så kallade onda kolesterolet. När metallerna tas bort skulle sjukdomar som åderförkalkning kunna hejdas.
Enligt Mayo Clinic har FDA dock ännu inte godkänt kelateringsterapi för behandling av hjärtsjukdom. American Heart Association avråder också uttryckligen från att använda behandlingen som hjärtterapi.
Vissa behandlare har rekommenderat kelateringsterapi mot autism. Det finns dock inget botemedel mot autism, och användningen av kelatering för detta ändamål är farlig. Teorin bygger på föreställningen att autism orsakas av kvicksilverexponering från vacciner, och att kvicksilvret kan avlägsnas genom behandlingen.
Enligt Jay L. Hoecker, läkare vid Mayo Clinic, finns det däremot inga bevis för något samband mellan kvicksilverexponering och autism. Dessutom kan ett barn med autism som utsätts för kelateringsterapi drabbas av livshotande lever- och njurskador.
Det finns flera säkerhetsrisker förknippade med kelateringsterapi. Injektionsstället kan börja brännas, och du kan även drabbas av feber, blodtrycksfall, huvudvärk, illamående och kräkningar samt nedsatt förmåga att bilda nya blodkroppar. Enligt Mayo Clinic har dödsfall förekommit i samband med behandlingen, om än sällsynt. Permanent njurskada eller njursvikt är också möjligt.
Gravida kvinnor, barn och personer med känd hjärtsjukdom bör under inga omständigheter genomgå kelateringsterapi. Behandlingen kan orsaka oregelbundna hjärtslag, lågt blodsocker, högt blodtryck samt tromboflebit – en inflammation i en ven orsakad av en blodpropp. Hjärtsvikt kan även inträffa, liksom förlust av viktiga mineraler som kroppen behöver, exempelvis kalcium, vilket ger låga kalciumnivåer i blodet.
Diskutera alltid nytta och risker med din läkare innan du överväger kelateringsterapi som behandlingsform.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online