Det finns idag många olika produkter och behandlingsmetoder som kan lindra – och i många fall till och med bota – karpaltunnelsyndrom. Trots detta bör tillståndet aldrig lämnas obehandlat, eftersom obehandlat tryck på nerven kan leda till bestående skador.
Karpaltunnelsyndrom är ett tillstånd där nervus medianus – nerven som löper från underarmen genom karpaltunneln in i handen – kommer i kläm. Kompressionen orsakas av faktorer som skador (till exempel ett handledsbrott) eller, vilket är vanligast, upprepade överbelastningar och dålig ergonomi.
Enligt den amerikanska arbetsmiljömyndigheten OSHA och institutet NIOSH (National Institute for Occupational Safety and Health) är karpaltunnelsyndrom ett av de mest anmälda medicinska problemen i arbetslivet. Tillståndet utgör nästan 50 procent av alla arbetsrelaterade skador. Cirka en fjärdedel av alla som arbetar vid dator får diagnosen, och över 60 procent av alla arbetsrelaterade belastningsskador drabbar kvinnor. Kvinnor löper alltså ungefär dubbelt så hög risk som män att insjukna.
Vid mildare former av karpaltunnelsyndrom ger antiinflammatoriska läkemedel och handledsspjälor ofta betydande lindring och hjälper dessutom till att förebygga återfall. Läkemedlen minskar inflammationen som orsakar svullnad, medan spjälorna – som ofta bärs nattetid – håller handleden i en position som minskar trycket på nerven under sömnen.
Ibland kan även lättare former av karpaltunnelsyndrom, där smärta och stickningar är tillräckligt besvärande, få varaktig hjälp av en eller flera kortisoninjektioner som sprutas direkt in i karpaltunneln för att avsvälla de irriterade vävnaderna. Fördelen med tekniken är att läkemedlet placeras exakt där det behövs som mest. Ingripandet kräver dock god skicklighet hos den som utför injektionen, så att preparatet inte hamnar i själva nerven eller i senorna.
När symtomen är svåra krävs ofta ett kirurgiskt ingrepp för att avlasta nerven och förebygga fortsatta nervskador orsakade av trycket. En vanlig metod är den så kallade öppna karpaltunnelfrigöringen. Där görs ett snitt över aktuellt område i handflatan och handleden, varefter det tvärgående karpalligamentet – strukturen som trycker mot nerven – isoleras och delas för att avlasta trycket. Eftersom detta är en riktig operation krävs bedövning, och ingreppet utförs normalt på sjukhus eller hos en specialist i dagkirurgi.
En annan operativ teknik är den endoskopiska karpaltunnelfrigöringen. Här används ett litet, stelt fiberoptiskt instrument med lins och kamera som gör det möjligt att se nervus medianus, omgivande strukturer och undersidan av det tvärgående karpalligamentet. Under direkt endoskopisk vy delas ligamentet genom hela sin tjocklek, från undersidan och uppåt. Ingreppet utförs vanligtvis via två små stickhål, vilket gör det betydligt skonsammare och minimalinvasivt jämfört med den öppna metoden – ofta med kortare läkningstid som resultat.
Oavsett vilken behandling som passar bäst är det viktigaste att söka hjälp tidigt. Ju längre nerven står under tryck, desto större blir risken för bestående besvär. Tillsammans med ergonomiska förbättringar på arbetsplatsen, regelbundna pauser och styrketräning för underarm och handled kan de flesta uppnå en varaktig lindring och återfå en fungerande, smärtfri hand.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online