Tourettes syndrom, uppkallat efter läkaren Georges Gilles de la Tourette, är en neuropsykiatrisk störning som kännetecknas av vokala och motoriska tics – ofrivilliga rörelser eller ljud som kan vara både kroniska och tillfälliga. Trots att många förknippar Tourettes med stereotypa föreställningar om personer som oavbrutet svär eller säger olämpliga saker, ser störningen i verkligheten sällan ut på det sättet. Symtomen varierar kraftigt i både omfattning och svårighetsgrad, och nedan följer några steg som hjälper dig att känna igen tics hos andra – eller hos dig själv.
Tics är ofrivilliga rörelser som kan innefatta blinkningar, hosta, harklingar eller sniffningar. Motoriska tics rör kroppens rörelser, medan vokala tics handlar om ljud från mun, näsa eller hals. Exempel på vokala tics är ekolali (att upprepa andras ord), koprolali (svordomar eller socialt oacceptabla uttryck) och palilali (att upprepa sina egna ord). Tics kan oftast kontrolleras till viss del, men den som har dem känner en stark inre impuls att utföra dem, och spänningen minskar först när ticet har gjorts.
De flesta kan undertrycka sina tics under kortare perioder, till exempel i skolan eller hos tandläkaren. Efteråt blir tics dock ofta värre, eftersom behovet att släppa ut dem växer. De första ticsen brukar visa sig hos barn i åldern 5–7 år, men de kan i vissa fall inte dyka upp förrän vid 18 års ålder. Ticsen är som värst mellan 8 och 12 års ålder, för att därefter ofta förbättras med åren.
Tourettes syndrom hänger ofta ihop med andra diagnoser. Tvångssyndrom (OCD), adhd, inlärningssvårigheter och sömnproblem är vanliga följdiagnoser. Uppskattningsvis har endast omkring 40 procent av patienterna enbart Tourettes utan någon samtidig diagnos.
De flesta fall av Tourettes går i familjer. En förälder som bär på anlaget har ungefär 50 procents risk att få ett barn med syndromet, men inte alla barn som ärver den genetiska dispositionen utvecklar symtom. Pojkar och män drabbas betydligt oftare än flickor och kvinnor. Man tror också att vissa former av OCD kan vara genetiskt relaterade till Tourettes, liksom adhd.
De allra flesta med Tourettes lever normala liv och har normal begåvning. Det finns idag inget botemedel, men de flesta symtom går att kontrollera med rätt behandling. Kunskap om diagnosen – hos både patienten och anhöriga – har visat sig göra stor skillnad för att lindra besvären. Behandlingsalternativ inkluderar beteendeterapi, kognitiv terapi, annan psykologisk behandling och i vissa fall läkemedel. Många har också stor nytta av naturliga metoder som yoga, avslappningsövningar, biofeedback och regelbunden motion.
Om du misstänker att du själv eller en familjemedlem har Tourettes syndrom, skriv ner alla symtom och beteenden du observerar, samt vilka situationer som föregick eller sammanföll med ticen. För en löpande lista och anteckna hur ofta symtomen förekommer. En sådan dokumentation är ovärderlig när du söker vård och gör det lättare för läkaren att ställa en korrekt diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online