Kliniskt sett är binjuretrötthet ett tillstånd som uppstår när laboratorieprover som mäter binjurefunktionen visar normala värden, men du samtidigt har symtom på en underaktiv binjurefunktion. Det är inte riktigt en sjukdom, men inte heller ett tillstånd av normal funktion. Binjurarna producerar fortfarande de hormoner och signalsubstanser de ska producera, men de ger inte den extra kraft som behövs när stress uppstår. De har tömt sina reserver på en högre basnivå, vilket innebär att det krävs mer för att höja nivåerna.
När binjurarna belastas till den grad att de inte längre svarar på livets påfrestningar känns nerverna som att de står på kant. Detta beror på oregelbundna kortisolnivåer och störningar i kortisolproduktionens naturliga cykel. I detta förhöjda tillstånd är kroppen programmerad att reagera bokstavligen inom ett hjärtslag – den så kallade kamp-eller-flykt-responsen.
Det finns flera olika sätt att testa binjurefunktionen: salivprov, urinprov, blodprov, ACTH-test samt frågeformulär.
Salivtest innebär att man samlar salivprover vid bestämda intervaller under 24 timmar, vilket ger ögonblicksbilder som visar hur binjurehormonerna fluktuerar under dygnet. Testet mäter mängden olika hormoner i saliven istället för i blod eller urin. Flera studier bekräftar testets förmåga att korrekt återspegla nivåerna av binjurehormoner inuti cellerna, och det är det enda test som mäter dem på detta sätt.
Det bästa sättet att fastställa binjurehormonernas nivåer är att använda ett salivtest som mäter kortisolnivåerna flera gånger per dag. Metoden är enkel: du bär med dig några små rör och vid utsatta tidpunkter på dygnet spottar du i ett av rören och sätter sedan tillbaka locket. Proverna behöver normalt inte förvaras kylt och kan skickas med posten till det laboratorium som rekommenderas av tillverkaren av testpaketet.
24-timmars urintestet mäter de hormoner som utsöndras i urinen under ett helt dygn. Detta laboratorieprov kan ge en indikation på produktionen av flera binjuresteroidhormoner, bland annat kortikosteroider, aldosteron och könshormoner. Även om laboratoriets normalområde ofta är för brett för att ha stort diagnostiskt värde vid allt utom de allvarligaste fallen av binjurdysfunktion, kan binjuretrötthet misstänkas med relativt stor säkerhet om hormonutsöndringen ligger i den nedre tredjedelen av det "normala" området.
Det finns blodprov som mäter de cirkulerande nivåerna av binjurehormonerna aldosteron och kortisol, samt andra prov som mäter de könshormoner som är kopplade till binjurefunktionen. Av sin natur avslöjar dock blodprov endast nivåerna av hormoner som cirkulerar i blodet – inte de som finns inne i vävnaderna eller som potentiellt är tillgängliga för vävnaderna. När blodprov och urinprov tolkas tillsammans av en kunnig behandlare kan ändå en bild av din binjurefunktion sammanställas, särskilt om informationen kombineras med din kliniska bild och din sjukdomshistoria.
ACTH-stimuleringstestet hjälper till att utvärdera binjurarnas reserver och responsförmåga och kan därmed bidra till att upptäcka binjuretrötthet. Vid testet mäts först utgångsnivån av cirkulerande kortisol i blodet. Därefter injiceras ett ämne som adrenokortikotropt hormon (ACTH), vilket stimulerar binjurarnas hormonproduktion. Efter injektionen mäts kortisolet igen för att se hur väl binjurarna svarade på stimuleringen. Ett normalt svar innebär att blodets kortisolnivåer åtminstone fördubblas. Stiger nivåerna inte eller bara marginellt kan binjuretrötthet misstänkas.
Frågeformuläret för binjurefunktionen är enkelt att fylla i och har visat sig vara mycket användbart i klinisk miljö. Används det tillsammans med något av ovanstående tester blir det dessutom ett värdefullt stöd vid diagnos. Ju mer objektiva svaren är, desto mer tillförlitliga blir resultaten. Formuläret hjälper inte bara till att fastställa graden av binjurdysfunktion, utan ger också information och insikt i ditt aktuella hälsotillstånd.
De flesta frågeformulär bygger på ett poängsystem, till exempel siffror från noll till tre, där noll betyder "aldrig eller nästan aldrig" och tre betyder "mycket ofta". Efter varje påstående anger du den siffra som passar bäst. Den totala poängsumman beräknas därefter och hjälper till att bedöma svårighetsgraden av tillståndet. Frågeformuläret kan omfatta områden som tecken och symtom, predisponerande faktorer, kostvanor, energimönster samt faktorer som förvärrar eller lindrar besvären.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online