Primär hypotyreos – sköldkörtelns misslyckande att producera tillräckligt T4 och T3 trots normala eller förhöjda TSH – står för >95 % av hypotyreosfall. Vid allvarliga, oläkta fall över lång tid kan körteln genomgå fibros och atrofi, och nå endstadiet sköldkörtelfel: fullständigt beroende av exogent hormon, TSH ofta >100 mIU/L, och risk för myxedemakom.
Vanliga orsaker
- Hashimotos thyreoidit (autoimmun): 90 %+ i jodtillräckliga områden.
- Post-behandling: Radioaktiv jodablation, thyreoidektomi, extern strålbehandling.
- Läkemedel: Litium, amiodaron, tyrosinekinas-hämmare, checkpoint-hämmare.
- Jodobalans: Både brist och överskott (Wolff-Chaikoff-effekt).
- Infiltrativa sjukdomar: Amyloidos, sarkoidos, hemokromatos.
- Kongenital: Sköldkörteldysgenes eller dyshormonogenes.
Kliniska drag
- Trötthet, kylaöverkänslighet, viktuppgång, förstoppning, torr hår, hårförlust
- Depression, kognitiv inbromsning, hypermenorré, infertilitet
- Bradykardi, perikardieffusion, hyperkolesterolemi
- Myxedem (icke-gropbildande ödem) i allvarliga fall
Diagnostik
- TSH förhöjd (primär markör; ref ~0,4–4,0 mIU/L)
- Fritt T4 lågt bekräftar manifest hypotyreos
- Subklinisk: TSH förhöjd, fritt T4 normal
- Antikroppar: Anti-TPO, anti-tyroglobulin bekräftar Hashimotos
Behandling: Levotyroxin (LT4)
- Dosering: ~1,6 µg/kg/dygn full ersättning; starta lågt (25–50 µg), titrera efter TSH var 6–8 vecka.
- Administrering: En gång dagligen, fastande, 30–60 min före mat/läkemedel.
- Uppföljning: TSH var 6–12 månader när stabil.
- Kombination T4/T3: Rekommenderas inte rutinmässigt; begränsad evidens för nytta.
Förebygga progression till sköldkörtelfel
- Tidig screening: kvinnor >60, postpartum, autoimmuna tillstånd, hereditet.
- Adhärens till LT4 – missade doser är #1 orsak till dålig kontroll.
- Regelbunden uppföljning; justera för graviditet, ålder, viktförändring, nya läkemedel.
- Hantera jodstatus (kost/tillskott vid behov).
Nyckelpunkt
Med korrekt behandling är primär hypotyreos väl kontrollerad och progression till endstadiefel är förebyggbar. Livslång terapi och uppföljning är avgörande – men patienter lever normala, friska liv.
