Klumpfot är en fotavvikelse som syns direkt vid födseln. Barnet har en fot som är vriden och pekar i en vinkel mot ankeln. Klumpfot är en relativt vanlig medfödd missbildning och innebär oftast inte att barnet har några andra hälsoproblem. Enligt American Academy of Orthopaedic Surgeons förekommer klumpfot hos ungefär ett av varje 1 000 födda barn i USA. I cirka 50 procent av fallen är båda fötterna påverkade. Klumpfot kan ofta upptäckas redan vid ultraljud undersökningen innan barnet föds.
Forskarna är ännu inte helt säkra på vad som orsakar klumpfot hos nyfödda, men de vet att det inte har något samband med hur barnet ligger i livmodern före födseln. Däremot finns det en tydlig genetisk faktor: ett barn löper dubbelt så stor risk att födas med klumpfot om mamman eller pappan själv hade tillståndet.
Fotens onormala vinkel är det enda stora symtomet. Trots det besvärliga utseendet orsakar klumpfot ingen smärta för barnet. Vaden och benet är dock ofta mindre och kortare på den sida där klumpfoten finns.
Behandlingen av klumpfot påbörjas nästan omedelbart efter födseln. Om problemet kan korrigeras innan barnet börjar gå går det oftast att undvika långvariga problem. Ponsetimetoden, som bygger på sträckning och gipsning, är standardbehandlingen. Ortopeden vrider foten i rätt läge och lägger på gips för att hålla positionen. Under loppet av flera veckor flyttar läkaren om foten och gjutar om den upprepade gånger. När foten väl hamnat i rätt läge behöver barnet bära en nattskena i ungefär två år. Detta är ytterst viktigt för att foten ska behålla sin korrekta position långsiktigt. Dessutom behöver barnet göra regelbundna sträckningsövningar och använda speciella ortopediska skor.
När Ponsetimetoden inte ger önskat resultat föreslår ortopeden oftast en operation för att förlänga senorna, vilket gör det möjligt att placera foten i rätt läge. Ingreppet utförs vanligtvis när barnet är mellan 9 och 12 månader gammalt. I svåra fall kan läkaren operera ett barn som bara är tre månader. Efter operationen får barnets fot gipsas, och även fortsättningsvis behövs nattskenor och specialskor.
Nästan alla fall av klumpfot kan behandlas framgångsrikt så att barnet kan fungera helt normalt. Den ena foten kan alltid vara lite stel, men med rätt behandling bör barnet kunna lära sig gå utan problem. Om klumpfoten däremot lämnas obehandlad utvecklas den så småningom till en allvarlig funktionsnedsättning. Barnet får svårt att gå ordentligt och artros kan uppstå. Eftersom barnet tvingas gå på fotens utsida eller ovansida kan smärtsamma sår och förhårdnader bildas. Barn med obehandlat klumpfot lider dessutom ofta av en försämrad självbild på grund av sin funktionsnedsättning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online