Vad är en plantar entesofyt? Orsaker, symtom och forskning om hälsporrar

Plantar kalkaneal entesofyt är ett skelettillstånd som innebär att extra benvävnad bildas i foten. Det första dokumenterade fallet beskrevs år 1900, och tillståndet ansågs då vara en avvikelse. Senare forskning har dock visat att tillståndet är vanligt förekommande bland äldre.

Placering

En plantar kalkaneal entesofyt är en benutväxt som bildas där senan fäster i hälbenet, på fotens undersida. Utväxten är benig och kallas ofta för hälsporre. Tillståndet kan uppstå till följd av upprepad överbelastning från fotens inre muskler vid fästet av muskeln flexor digitorum brevis, som böjer tårna, samt muskeln abductor hallucis, som drar stortån bort från de övriga tårna och sitter vid fotvalvet.

Samband med andra tillstånd

Systemisk artrit, åldrandet och aktiv benbildning hänger samman med plantar kalkaneal entesofyt, vilket i sin tur kan leda till att fettdynan under hälen förtvinar, så kallad plantar hälpadsatrofi. Detta uppstår när sporren växer till vid entesen – den punkt där senor och ligament fäster i foten. Tillståndet orsakar kroniska mikrotrauman som kan leda till periostit (benhinneinflammation) och förkalkning. Utväxter kan bildas vid flexor digitorum brevis samt ovanför den kraftiga vävnad som klär fotens undersida, den så kallade plantar fascian.

Studier bland äldre

Forskare undersökte 216 personer i åldern 62 till 94 år. Av de 140 kvinnorna och 76 männen hade 119 minst en plantar kalkaneal sporre, medan 103 hade en sporre vid achillessenan. De som hade plantar kalkaneala sporrar var också mer benägna att ha en achillessenessporre. Patientens kön påverkade inte resultaten. Fotens ställning samt rapporter om aktuell och tidigare hälsmärta beaktades i studien.

Slutsatser

Även om sporrar är vanliga hos båda könen tycks de bero på fetma och tidigare hälsmärta, men de har inget samband med fotens ställning. Av de drabbade var 95 procent överviktiga. Ytterligare 95 procent rapporterade att de led av artros och att de hade haft eller fortfarande hade hälsmärta. Sporrarna kan vara ett resultat av vertikal kompression av hälen, snarare än av långvarigt drag i den kalkaneala entesen.