Ankyloserande spondylit (AS) är en kronisk inflammatorisk ledsjukdom som främst drabbar ryggraden och sakroiliakalederna (SI-lederna), där korsbenet möter bäckenet. Sjukdomen kan i vissa fall utvecklas till att kraftigt begränsa rörligheten och även påverka lungor och hjärta, men de flesta patienter får endast lindrig eller ingen funktionsnedsättning alls. AS debuterar oftast hos män i åldern 20–40 år, men kan även förekomma hos kvinnor och barn.
AS börjar ofta med lindrig men ihållande värk i ländryggen och stelhet i SI-lederna. Stelheten är vanligtvis som värst vid uppvaknandet och lindras successivt under dagen, samtidigt som intensiteten varierar från dag till dag. Ett klassiskt tidigt tecken är smärta i båda hälar vid de första stegen ur sängen på morgonen. Andra tidiga symtom kan vara nedsatt rörlighet i bröstkorgen, lätt fe, trötthet, aptitlöshet, viktnedgång och anemi.
Med tiden kan stelheten övergå i bestående eller återkommande ryggsmärta. Skelettförändringar kan uppstå, exempelvis förträngning av SI-lederna och förkalkning av ryggradens ligament. Så kallade syndesmofyter – benbryggor som växer mellan kotorna – kan bildas och begränsa ryggradens rörlighet. Kotorna kan dessutom anta en fyrkantig form på grund av mineralförlust. Kombinationen av syndesmofyter och fyrkantiga kotor ger det typiska utseendet som på röntgen kallas "bamburygg". I de allvarligaste fallen blir ryggraden permanent böjd framåt på grund av smärta och muskelkramper, vilket gör att patienten inte längre kan stå upprätt.
Cirka en tredjedel av patienterna drabbas av symtom utanför skelettet. Det kan handla om ögoninflammation, så kallad anterior uveit, hjärtsymtom som kärlkramp (angina) och inflammation i hjärtsäcken (perikardit), samt i sällsynta fall bindvävsbildning (fibros) i lungans övre lob.
Ryggradsförändringarna vid AS kan komprimera nerver. Ischiasvärk och utstrålande smärta är därför vanligt förekommande. Skadas den nedre delen av ryggmärgen kan ett allvarligt tillstånd kallat cauda equina-syndrom uppstå, med impotens, nedsatt blåskontroll och bortfall av fotledsreflexerna som följd.
Hos de flesta patienter är återkommande ryggsmärta och stelhet de enda symtomen, och inflammatoriska perioder alternerar med perioder utan eller med mycket lite smärta. I svåra fall fortskrider sjukdomen dock över tid, vilket kan leda till ryggradsdeformitet och bestående funktionsnedsättning.
Ledsmärtan vid AS behandlas oftast med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) eller andra antiinflammatoriska åtgärder. Läkemedelsbehandlingen kombineras med daglig träning och fysioterapi som främjar god hållning och bevarar ledernas rörlighet. Att stärka extensorerna – muskelgrupperna som sträcker ryggen uppåt och bakåt – är särskilt viktigt, eftersom dessa muskler motverkar den framåtböjning av ryggraden som annars kan utvecklas vid AS.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online