Den mänskliga ryggraden består av ben som kallas kotor. I nacken finns sju halskotor, i övre ryggen tolv bröstkotor, i ländryggen fem ländkotor och nio kotor i området kring korsbenet och svansbenet. Mellan varje par kotor ligger en broskskiva som fungerar som stötdämpare och som gör det möjligt att röra ryggraden i olika riktningar. Degeneration eller skada på dessa skivor kan ibland kräva kirurgisk behandling, men diskbyte är inte lämpligt för alla. Nedan följer de vanligaste kontraindikationerna.
Skolios är ett tillstånd som gör att ryggraden utvecklar en onormal krökning. Tillståndet uppkommer vanligtvis under tillväxtåren kring puberteten och varierar från lindrigt till svårt. Ibland beror skolios på en annan sjukdom, exempelvis muskeldystrofi. Diskbyte är kontraindicerat för personer med måttlig till svår skolios, eftersom ingreppet riskerar att förstärka ryggradsdeformiteten i stället för att förbättra ryggradens inriktning. För dessa patienter kan ett annat ingrepp, som en steloperation (spinal fusion), vara ett bättre alternativ.
Osteoporos, eller benskörhet, är en progressiv sjukdom som gör att benen förlorar täthet och utvecklar håligheter. Personer med osteoporos löper risk för benbrott, även av till synes harmlösa anledningar som att nyse. Osteoporotiska kotor är känsliga för kompressionsfrakturer och utgör därför inte ett stabilt underlag för en konstgjord skiva. Av det skälet är diskoperation kontraindicerad för personer med benskörhet.
Diskbyte är kontraindicerat för personer med en pågående infektion. Narkosen påverkar lungornas förmåga att expandera, och en samtidig infektion, särskilt i luftvägarna, kan orsaka livshotande komplikationer under operationen. En infektion i det område där ingreppet ska utföras kan dessutom spridas till omgivande strukturer via blodet. Operationen bör därför skjutas upp tills infektionen har läkt ut helt. Diskbyte är också olämpligt om det finns tumörer i ryggraden eller i närliggande vävnader.
Diskbyte kan vara kontraindicerat för personer med svår fetma. Överflödigt kroppsfett kan nämligen göra det svårt för kirurgen att nå fram till ryggraden för att placera in den konstgjorda skivan. Fetma påverkar också den funktionella rörligheten negativt, vilket i sin tur kan försvåra patientens återhämtning efter operationen avsevärt.
Personer som tidigare genomgått ryggkirurgiska ingrepp kan ofta inte få diskbyte. Ärrvävnad kan försvåra eller helt omöjliggöra tillgången till det område som behöver åtgärdas. Dessutom är den strukturella stabiliteten hos kotor och mellankotskivor ofta nedsatt av den tidigare operationen, vilket minskar chansen till ett lyckat resultat.
Diskbyte kan ge betydande lindring för personer med degenererade eller skadade mellankotskivor, men ingreppet passar inte alla. Skolios, osteoporos, aktiv infektion, tumörer, svår fetma och tidigare ryggoperationer är alla faktorer som kan göra operationen olämplig eller öka riskerna. En grundlig utredning hos ortoped eller ryggkirurg är därför alltid nödvändig för att avgöra vilken behandling som är bäst lämpad för den enskilda patienten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online