En normal, frisk ryggrad kan röra sig och böjas med lätthet. En fastväxt ryggmärg sträcker sig däremot längre ned än en normal ryggrad – ända fram till korsbenet (svansbenet). Detta begränsar ryggradens rörlighet avsevärt och kan leda till neurologiska skador. Alla med tillståndet visar inte symtom, men det finns några vanliga tecken som ländryggsvärk, trötthet och urinvägsinfektioner som aldrig bör ignoreras.
En fastväxt ryggmärg (tethered cord) orsakas oftast av ett medfött tillstånd som utvecklas under de första fyra till sex veckorna efter befruktningen. Ryggmärgen växer från den första halskotan till den yttersta änden av korsbenet. Hos en person med normal anatomi slutar ryggmärgen växa i höjd med den övre delen av ländryggen, och endast nerver fortsätter ned genom ryggkanalen till korsbenet. När ryggmärgen sträcker sig hela vägen till korsbenet kallas den fastväxt, eftersom den inte kan röra sig fritt som en normal ryggmärg.
Ländryggsvärk är ett vanligt symtom på fastväxt ryggmärg. Fysisk aktivitet förvärrar smärtan, medan vila och stilla positioner minskar den.
Återkommande urinvägsinfektioner eller inkontinens kan vara tecken på fastväxt ryggmärg. Inkontinens tyder på att tillståndet har förvärrats allvarligt och ska omedelbart uppmärksammas av läkare.
Personer med fastväxt ryggmärg upplever ofta svaghet i ben och fötter. Om svagheten förvärras tyder det på att tillståndet fortskrider, och den drabbade bör kontakta sin läkare så snart som möjligt.
Ett fastväxt ryggmärgssyndrom åtföljs ofta av ett synligt märke på ländryggen som kan likna en grop, en fläck av hår eller en rodnad. Dessa kallas kutana hudmärken och kan vara ett tidigt ledtråd till diagnosen.
En fastväxt ryggmärg identifieras vanligtvis med magnetresonanstomografi (MRI). Tecken på försämring, såsom förändrad benstyrka eller inkontinens, indikerar behov av operation. Kirurgi används för att behandla tillståndet, men ibland växer ryggmärgen fast igen och fler ingrepp krävs. Tillståndet upptäcks ofta i barndomen, men vissa vuxna behöver inte opereras förrän i 50-årsåldern. Vanligtvis utförs en laminektomi för att komma åt ryggmärgen, varefter ärrvävnad eller fett avlägsnas för att frigöra den. Återhämtningen kan ta så lite som några veckor innan personen kan återgå till normala aktiviteter, även om tiden för att återfå full muskelstyrka varierar från person till person.
Kontakta alltid vården om du upplever ländryggsvärk tillsammans med blåsbesvär, svaghet i benen eller märken på ländryggen – tidig diagnos minskar risken för bestående neurologiska skador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online