Återkommande neuroblastom utgör nästan 10 procent av alla cancerfall hos barn och nästan 15 procent av dödsfallen i barncancer. Även om sjukdomen främst drabbar barn kan den förekomma hos vuxna, men mindre än 10 procent av fallen inträffar hos personer över fem års ålder.
Cancern har sitt ursprung i kroppens sympatiska nervsystem, som är en del av det autonoma nervsystemet. Detta system överför information och signaler från hjärnan till resten av kroppen. Tumörer vid återkommande neuroblastom börjar vanligtvis i binjuren, som reglerar produktionen av adrenalin. Därifrån sprider sig tumörerna till nervvävnader i hela kroppen, bland annat i halsen, bröstet, buken och bäckenet.
Kemoterapi används för att behandla nästan alla typer av cancer, inklusive återkommande neuroblastom. Under behandlingen tillförs kroppen kemikalier som angriper celler. Nackdelen är att dessa ämnen inte skiljer på friska celler och cancerceller, vilket innebär att även friska celler skadas. Kemoterapin riktar sig främst mot snabbt delande cancerceller. Vanliga biverkningar är nedsatt blodbildning, håravfall samt mag- och tarmbesvär.
Ibland kan återkommande neuroblastom avlägsnas genom operation. Om läkarna lyckas lokalisera var cancern sitter kan de operera bort tumören innan cancern hinner sprida sig. En operation innebär inte att alla cancerceller elimineras, men genom att ta bort de cellklumpar som samlats i vävnaden hoppas man kunna bromsa den snabba delningen och spridningen av cancercellerna.
Strålbehandling används också för att bekämpa återkommande neuroblastom. Vid behandlingen riktas joniserande strålar mot cancertumörerna i syfte att bryta ner dem och stoppa deras snabba tillväxt och spridning i kroppen. Strålbehandlingen används framför allt för att kontrollera sjukdomens spridning och används ofta som förberedelse för stamcells- eller benmärgsbehandlingar. Efter att cancern gått i remission kan strålterapi även hjälpa kroppen att hantera de döende cancercellerna.
Immunoterapi behandlar återkommande neuroblastom genom att efterlikna kroppens eget immunförsvar. Behandlingen syftar till att aktivera immunsystemet så att det angriper de växande cancercellerna som klumpar ihop sig. Eftersom immunoterapin är icke-invasiv och neuroblastom främst drabbar barn är denna behandlingsform mycket vanlig. Metoden bygger på kroppens T-celler, som identifierar cancercellerna och reagerar genom att förstöra dem. Ibland injicerar läkarna T-celler direkt i tumörerna för att påskynda processen.
Stamcellstransplantation, ofta kallad benmärgstransplantation, innebär att läkare tar celler från en donators benmärg och överför dem till patientens benmärg i hopp om att kroppen ska börja bilda nya, friska blodceller. Donatorn måste vara kompatibel med patienten för att transplantatet ska accepteras. Medicinsk personal utför därför omfattande tester för att hitta lämpliga donatorer, och oftast kan benmärg doneras av en familjemedlem.
Vilken behandling som väljs beror på tumörens placering, sjukdomens stadium och patientens allmäntillstånd. Ofta kombinereras flera metoder för att uppnå bästa möjliga resultat, och behandlingsplanen tas alltid fram individuellt av ett team av cancerspecialister.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online