Urin undersöks rutinmässigt för bakterier vid diagnostiska utredningar för att kunna klassificera tillstånd som urinvägsinfektioner eller njursjukdomar. Ett vanligt tecken på bakterier i urinen är förekomst av blod. Det enda sättet att vara säker på diagnosen och kunna ge adekvat behandling är att testa urinen. Den vanligaste metoden är att använda reagensertestremsor – något du enkelt kan göra hemma.
Förbered en steril bägare som ska rymma urinprovet.
Kissna först en kort stund i toaletten och fånga sedan upp urinen mitt i strålen. Detta görs för att undvika kontaminering från de bakterier som normalt finns på huden kring underlivet. När provet är taget, placera det på en ren yta.
Observera urinens lukt och färg och dokumentera dina iakttagelser. Denna information kan ge värdefulla ledtrådar till specifika hälsotillstånd.
Doppa en testremsa i urinen och ta upp den omedelbart, så att inte reagensfälten på remsan hinner lösas upp.
Ta bort överflödig urin från remsan genom att dra den längs kanten på provbägaren eller genom att dabba remsans kant mot hushållspapper.
Håll remsan vågrätt för att hindra färgerna från att rinna eller blanda sig med varandra.
Jämför färgerna på remsan med färgkartan som finns på remsbehållarens etikett.
Dokumentera resultaten inom två minuter. Färgkartan vägleder dig när du avläser nivåerna av glukos, protein, pH, leukocyter, nitriter, ketoner, bilirubin, blod, urobilinogen och relativ densitet i urinen.
Fokusera särskilt på mängden nitriter i urinen. Är nivån förhöjd tyder det på att det finns bakterier i urinen.
Kom ihåg att ett hemtest aldrig ersätter en professionell medicinsk bedömning. Om testresultatet visar förhöjda nitritvärden, eller om du samtidigt har symtom som svidande vid vattenkastning, täta trängningar eller feber, bör du kontakta vården för en fullständig utredning och eventuell behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online