Transrektalt prostataultraljud och biopsi är två undersökningar som används för att utreda avvikande funktion i prostatakörteln. De utförs vanligtvis när en man söker vård för symtom som tyder på en förstorad prostata, och kan hjälpa till att skilja mellan flera möjliga orsaker – bland annat godartad prostataförstoring (BPH), prostatit eller prostatacancer. Båda ingreppen är minimalinvasiva och kan oftast genomföras polikliniskt, det vill säga utan sjukhusvistelse. Resultaten kan antingen ge ett entydigt svar på vad symtomen beror på, eller visa att ytterligare utredning behövs.
Prostatakörteln är en viktig del av det manliga fortplantningsorganet och ligger strax under urinblåsan. Körteln omsluter urinröret, den kanal som leder urin och sädesvätska ut från kroppen. Dess främsta uppgift är att bilda, lagra och avsöndra den vätska som ingår i sädesvätskan. Under sexuell upphetsning stänger körteln dessutom av blåsans anslutning till urinröret, vilket hindrar urin från att blandas med sädesvätskan vid samlag.
I takt med att män blir äldre är det vanligt att prostatakörteln växer och blir större. När detta sker börjar körteln trycka mot den närliggande urinblåsan och urinröret, vilket kan ge upphov till en rad besvärande urinvårdssymtom – exempelvis svag urinstråle, täta toalettbesök och svårigheter att tömma blåsan helt. Oftast beror symtomen på godartad prostataförstoring, så kallad BPH, men de kan också orsakas av prostatacancer eller en kronisk infektion. Med hjälp av transrektalt ultraljud och eventuell biopsi kan läkaren avgöra vilket tillstånd som ligger bakom besvären.
Vid en transrektal ultraljudsundersökning förs en sond som avger ultraljudsvågor in i ändtarmen. Sonden fångar upp ekona från vågorna som studsar mot prostatans yta och omvandlar dem till bilder av körteln. Utifrån dessa bilder kan vårdpersonalen identifiera områden med onormal tillväxt på körtelns yta.
Hittas misstänkta områden kan läkaren välja att ta en vävnadsprov, en biopsi, för att undersöka om cellerna är cancerframkallande. En tunn nål förs då genom ändtarmens vägg för att samla upp små vävnadsprover, vilka sedan skickas till laboratorium för mikroskopisk analys.
Baserat på resultaten av ultraljudet och biopsin kan läkaren antingen ställa en diagnos eller rekommendera fler undersökningar. Visar ultraljudet att körteln är förstorad men biopsin inte påvisar några cancerförändringar, ställs oftast diagnosen godartad prostataförstoring (BPH).
Om biopsin däremot visar på elakartad celltillväxt kan ett PSA-blodprov beställas för att mäta nivån av prostataspecifikt antigen i blodet. Förhöjda PSA-värden kan tyda på både cancer och kronisk infektion, varför ytterligare utredning ofta krävs innan en slutgiltig diagnos kan fastställas.
En transrektal prostataundersökning med ultraljud och eventuell biopsi tar normalt mellan fem och tjugo minuter, beroende på de första fynden. Din vårdgivare kan be dig göra ett lavemang före undersökningen för att tömma ändtarmen på avföring och därmed förbättra bildkvaliteten. Lokalbedövning kan ges vid behov, eller på begäran, särskilt om en biopsi ska tas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online