Urinanalyser utförs av många olika skäl – allt från rutinkontroller inom vården till att utesluta sjukdomar eller förgiftning. Urinen är fortfarande ett av de viktigaste verktygen inom klinisk diagnostik. Vilken typ av analys som beställs avgör också vilken metod som används när urinprovet tas.
Det slumpmässiga urinprovet är den vanligaste metoden eftersom det är enklast att få fram och finns tillgängligt närsomhelst. Som namnet antyder kan provet tas vid vilken tidpunkt som helst under dagen. Nackdelen är att resultatet kan bli mindre exakt – urinen kan vara utspädd eller ha påverkats av fysisk aktivitet.
Urin som samlas upp vid första toalettbesöket efter nattens sömn kallas morgonurin. Denna urin är mer koncentrerad, vilket gör det lättare att upptäcka avvikelser i analysen.
Tidsbestämda metoder delas in i korttids- och långtidsinsamling. Vid korttidsmetoden samlas urinen upp under två timmar, medan långtidsmetoden omfattar 12 eller 24 timmar. 24-timmarsmetoden är särskilt viktig eftersom den visar hur njurarna anpassar sig till kroppens växlande behov över en längre period. Eftersom njurarna utsöndrar ämnen vid olika tider på dygnet blir ett enstaka prov ofta missvisande. Insamlingskärlet innehåller därför ett konserveringsmedel som hindrar urinens beståndsdelar från att brytas ned.
Ett urinprov kan tas via en liggande kateter (kvarliggande kateter) eller genom att en kateter tillfälligt förs in genom urinröret upp i blåsan. Med en redan placerad liggande kateter finns i allmänhet inga extra risker. Att föra in en ny kateter kan däremot medföra komplikationer som blödning, infektion, skada på blåsa eller urinrör samt felplacering.
Vid så kallad midstream-insamling, även kallad "clean catch", låter man först en liten mängd urin passera ner i toaletten. Urinstrålen stoppas sedan, varpå ett rent provkärl noggrant placeras för att fånga upp den återstående urinen.
Suprapubisk aspiration används när en sängliggande patient inte kan katetriseras och ett sterilt prov behövs. Vid denna metod sticks en nål genom bukväggen in i blåsan för att suga upp urinen.
Små barn kan inte alltid kissa på kommando och kan då behöva en särskild urinpåse som fästs mot huden runt urinrörets mynning. När önskad mängd urin samlats upp kan den överföras till ett lämpligt provkärl.
Att samla urin direkt från en blöja rekommenderas inte, eftersom smuts och partiklar kan förorena provet och ge felaktiga svar.
Urin bör förvaras kylt inom två timmar efter provtagningen, om det inte samlats upp i ett kärl med konserveringsmedel.
Följ alltid din vårdgivares instruktioner vid provtagning. Drick gärna rikligt med vätska före insamlingen, om inte annat har angetts. Kvinnor bör se till att området kring urinröret är rent och torrt. Män bör rengöra och torka ollonet ordentligt för att undvika att föroreningar kommer in i urinstrålen när provet tas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online