Reflexinkontinens är en störning i urinvägarna som gör att den drabbade inte känner behovet av att urinera. Urin läcker spontant från blåsan på grund av nedsatt känsel och förlorad kontroll över blåsans sammandragningar. Tillståndet kan diagnostiseras av en husläkare, urolog eller gynekolog.
För att diagnostisera reflexinkontinens, eller andra blåsproblem, används flera olika metoder. Dessa inkluderar en fysisk undersökning, urinanalys, röntgen eller annan bilddiagnostik samt mer specialiserade ingrepp som intravenös pyelografi (IVP) och cystoskopi.
Patienten kan bli ombedd att föra en dagbok över sina inkontinensepisoder. Syftet är att identifiera ett mönster i när läckage uppstår, vilket sedan kan användas för att upprätta ett regelbundet urineringsschema.
Vid en intravenös pyelografi injiceras kontrastvätska i patienten, varefter en serie röntgenbilder tas på njurar, urinledare och blåsa. Undersökningen visar om det finns blockeringar som kan orsaka reflexinkontinens, eller andra tillstånd som exempelvis blåscancer.
Vid en cystoskopi för urologen in ett tunt rör, ett så kallat cystoskop, genom urinröret för att granska blåsans struktur och identifiera eventuella avvikelser som kan ligga bakom besvären. Under ingreppet kan läkaren även ta vävnadsprov genom en biopsi för vidare analys.
Om du är bokad för ett av de mer invasiva testerna, som IVP eller cystoskopi, bör du informera din läkare om du använder blodförtunnande läkemedel eller är allergisk mot lokalbedövning, till exempel lidokain. Vanliga biverkningar efter ingreppen är en öm eller smärtsam känsla i blåsan under några timmar samt spår av blod i urinen. Kontakta vården om besvären inte lindras eller förvärras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online