Personer som fått diagnosen bläscancer i stadium 2 eller 3 kan ibland behöva opereras bort hela urinblåsan. Ingreppet kallas radikal cystektomi och kombineras ofta med cellgiftsbehandling (kemoterapi). Efter att urinblåsan tagits bort måste kroppen få en ny väg att lagra och tömma urinen på – det finns två huvudsakliga metoder för detta.
En ileal konduit skapas när kirurgen använder en bit tarmvävnad för att bygga en liten behållare för urinen. Urinledarna från njurarna kopplas sedan till detta nya tarmsegment. Därefter anläggs en öppning i buken, en så kallad stoma, där urinen samlas upp och töms.
Personer med en ileal konduit behöver bära en urinsamlare utanpå kroppen under resten av livet. Metoden är generellt sett säker, men den innebär en något förhöjd risk för urinvägsinfektioner, blodproppar och lunginflammation.
Ett alternativ är den så kallade kontinentala urinreservoaren. Vid denna metod formar kirurgen en del av tjocktarmen till en ficka som lagrar urinen inne i kroppen. Till skillnad från dem som har en ileal konduit behöver dessa patienter inte bära någon permanent urinpåse. Istället förs en kateter in i stomman vid jämna mellanrum för att tömma den samlade urinen.
Även med en kontinental urinreservoar finns dock en ökad risk för blodproppar, lunginflammation och kroniska urinvägsinfektioner, vilket är bra att känna till inför valet av metod.
Patienter som genomgår en urinblåseborttagning vårdas vanligtvis på sjukhus i tre till sju dagar efter ingreppet. Det är normalt att uppleva smärta under de första dagarna medan kroppen läker, och den kan oftast hanteras väl med en kombination av vila och smärtlindring.
Återhämtningen tar tid – räkna med sex till åtta veckor för en fullständig återhämtning, så tålamod är viktigt. Enligt HealthLink British Columbia är cirka 75 procent av de som genomgått en urinblåseborttagning fria från sjukdomen fem år efter behandlingen, vilket ger goda förutsättningar för ett aktivt liv trots den stora operationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online