Du har alla klassiska symtom på en urinvägsinfektion: täta och smärtsamma urinträngningar, smärta i nedre delen av buken och grumlig urin. Trots detta visar urinprovet inga tecken på infektion. Din vårdgivare kan då bedöma att du lider av en subklinisk urinvägsinfektion – en infektion som inte upptäcks med ett vanligt urinprov.
I enkla termer är en subklinisk urinvägsinfektion en infektion som inte upptäcks genom urinanalys. Infektionen omfattar vanligtvis hela urinvägarna, det vill säga njurarna, urinledarna, urinblåsan och urinröret. Urinvägsinfektioner uppstår när bakterier tränger in i urinsystemet och orsakas oftast av tarmbakterien E. coli, som finns naturligt i tjocktarmen.
Urinvägsinfektioner är mycket vanliga, särskilt bland kvinnor. Typiska symtom inkluderar:
Urinvägsinfektioner diagnostiseras vanligtvis med hjälp av urinanalys, ett test som undersöker om urinen innehåller onormala celler eller ämnen. Testet fångar dock inte alltid upp infektionen. Ibland ger urinvägsinfektionen symtom redan innan några förändringar syns i urinen. Dessutom förekommer de onormala fynden inte kontinuerligt, vilket innebär att ett prov taget vid en tidpunkt på dygnet då få onormala celler eller ämnen finns kan visa negativt resultat.
Mycket utspädd urin – vilket kan bero på att man druckit stora mängder vatten eller andra vätskor – kan också ge ett negativt testresultat trots att en infektion faktiskt finns.
När en urinvägsinfektion misstänks men urinprovet inte visar några avvikelser kan vårdgivaren beställa ytterligare tester eller välja att påbörja behandling direkt i stället för att vänta på fler prover.
En subklinisk urinvägsinfektion behandlas på samma sätt som en infektion som diagnostiserats via urinanalys eller annat test. Behandlingen består oftast av antibiotika, i de flesta fall sulfapreparat, förutsatt att patienten inte har någon känd allergi mot sådana läkemedel. Vid sulfonamidallergi används andra antibiotika i stället. Vårdgivaren kan även förskriva eller rekommendera receptfria läkemedel mot smärta och sveda vid urinering.
Dessutom får patienterna ofta råd om livsstilsförändringar som underlättar tillfrisknandet, exempelvis att dricka rikligt med vatten, duscha i stället för att bada samt – för kvinnor – specifika råd kring användning av preventivmedel och intimhygienprodukter.
Orsakerna till urinvägsinfektioner är ofta inte helt klarlagda. De kan dock bero på andra tillstånd, såsom njur- eller blåssten eller missbildningar i urinvägarna.
Kvinnor, som löper större risk att drabbas, kan utveckla dessa infektioner efter samlag eller vid användning av spermiedödande medel eller intimhygienprodukter, vilka båda kan tränga in i urinvägarna och orsaka irritation.
Om du drabbas av återkommande urinvägsinfektioner bör du prata med din läkare om eventuella bakomliggande tillstånd som kan orsaka infektionerna, eller om livsstilsförändringar du kan göra för att minska risken att insjukna igen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online