En urinvägsinfektion är en infektion i någon del av urinvägarna, som består av njurarna, urinblåsan, urinledarna och urinröret. En övre urinvägsinfektion drabbar njurarna och urinledarna, medan en nedre urinvägsinfektion involverar urinblåsan och urinröret. Infektioner som sitter högre upp i urinsystemet betraktas generellt som allvarligare, och njurinfektioner är den mest allvarliga formen.
Urinvägsinfektioner är mycket vanliga. Enligt National Institutes of Health står de för fler än 8,3 miljoner läkarbesök i USA varje år. Övre urinvägsinfektioner är dock betydligt mindre vanliga än nedre urinvägsinfektioner.
Symtomen vid en urinvägsinfektion beror delvis på vilken del av urinvägarna som är infekterad. Vanliga allmänna symtom är ett ihållande behov av att urinera, blod i urinen och en brännande känsla vid urinering.
Vid en övre urinvägsinfektion tillkommer ofta följande tecken:
Oavsett var i urinvägarna infektionen uppstår orsakas den i regel av bakterier som tar sig in i urinvägarna, oftast via urinröret. Om bakterierna lyckas etablera sig, multiplicera och dela sig kan en infektion utvecklas. Vid en övre urinvägsinfektion har bakterierna vandrat upp från urinblåsan till urinledarna och ibland vidare till njurarna.
Kvinnor löper betydligt större risk än män att drabbas av urinvägsinfektion. Enligt National Institutes of Health utvecklar cirka 20 procent av alla kvinnor minst en urinvägsinfektion under sin livstid. Kvinnor som är sexuellt aktiva har en ännu högre risk, eftersom sexuell aktivitet kan föra bakterier in i urinröret.
Andra riskfaktorer inkluderar:
Antibiotika är standardbehandlingen vid både övre och nedre urinvägsinfektioner. Bland de antibiotika som kan användas finns amoxicillin, levofloxacin, ciprofloxacin, nitrofurantoin och sulfametoxazol-trimetoprim.
Hos de flesta patienter börjar symtomen lätta inom en till två dagar efter att antibiotikabehandlingen påbörjats, och infektionen läker oftast på bara några dagar. Läkare förskriver dock oftast en längre kur, och det är viktigt att man tar hela den föreskrivna medicineringen även om man börjar må bättre. Avbryts kuren i förtid finns risk att infektionen kommer tillbaka eller att bakterierna blir resistenta.
I de allvarligaste fallen, till exempel vid en njurbäckeninflammation med hög feber, kan sjukhusvård krävas så att patienten kan få antibiotika direkt i blodet intravenöst.
Vissa personer, framför allt kvinnor, drabbas upprepade gånger av urinvägsinfektioner, ofta mer än en gång per år. För dessa patienter kan läkare förskriva längre antibiotikakurer vid varje infektion, eller också får de stående recept på antibiotika att påbörja så snart de känner igen de första symtomen.
Kvinnor som ofta får urinvägsinfektioner i samband med sexuell aktivitet kan ibland få en engångsdos antibiotika att tas strax efter samlag, som en förebyggande åtgärd för att stoppa infektionen innan den hinner utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online