1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Intravesikal behandling vid blåscancer – metoder, fördelar och statistik

Intravesikal behandling vid blåscancer

Ungefär 1 av 84 kvinnor och 1 av 27 män drabbas av blåscancer någon gång under livet. American Cancer Society uppskattade att cirka 71 000 personer skulle insjukna i blåscancer i USA under 2009 och att fler än 14 000 skulle dö i sjukdomen. Dödligheten har dock minskat under två decennier, delvis tack vare intravesikal behandling – en metod där läkemedlet förs in direkt i blåsan via en kateter eller slang, istället för att ges som injektion eller tablett.

Statistik om blåscancer

Mer än 90 procent av alla som får blåscancer är över 55 år, och majoriteten är män. Vita löper dessutom tre gånger så hög risk att få diagnosen som svarta, medan latinamerikaner har ännu lägre risk. När afroamerikaner dock insjuknar är cancern ofta redan mer avancerad än hos vita patienter, vilket gör tidig upptäckt extra viktig.

Beprövade behandlingsalternativ

Fyra huvudsakliga behandlingar används mot blåscancer: intravesikal behandling, kirurgi (inklusive transuretral resektion, TUR), cellgiftsbehandling och strålning. TUR är vanligtvis den första åtgärden vid blåscancer i tidigt stadium, och enligt en artikel i Pharmaceutical Research från 2008 lyckas metoden i 80 procent av fallen. Eftersom cancern dock återkommer i nästan 70 procent av fallen brukar läkare följa upp TUR med intravesikal behandling för att förebygga återfall.

Vad innebär intravesikal behandling?

Vid intravesikal behandling förs det verksamma ämnet direkt in i blåsan, vilket gör att det snabbare når det cancerdrabbade området samtidigt som risken för skador på friska celler och muskelvävnader utanför tumören minskar. De ämnen som används är bacillus Calmette-Guérin (BCG), interferon och cellhämmande läkemedel. Dessa behandlingar används endast mot icke-invasiv (stadium 0) och minimalt invasiv (stadium 1) blåscancer.

Bacillus Calmette-Guérin (BCG)

Den mest effektiva intravesikala behandlingen vid lågstadieblåscancer är bacillus Calmette-Guérin (BCG), en bakterie som är nära besläktad med tuberkelbakterien. Behandlingen ges vanligtvis en gång i veckan i sex veckor, direkt i blåsan via en kateter, och kan ge betydande medicinska fördelar. Eftersom BCG är en bakterie – och vårt immunförsvar snabbt attackerar bakterier – lockar den till sig kroppens infektbekämpande celler. När immunförsvaret väl har aktiverats av BCG i blåsan börjar det angripa och döda cancercellerna där.

Interferon

Interferon-alfa är ett protein som kan stimulera kroppens immunförsvar och är därför ett av de ämnen som används vid intravesikal behandling av blåscancer. Ämnet bildas även naturligt av vissa celler i kroppen och är alltså inte ett främmande material på samma sätt som BCG. Kroppen producerar dock inte tillräckliga mängder interferon-alfa för att bekämpa cancer, varför stora doser tillsätts under behandlingen för att förstärka immunsvaret och krympa tumörerna.

Cellhämmande läkemedel

Vid intravesikal kemoterapi används oftast mitomycin eller tiotepa, som dödar cancercellerna i blåsans slemhinna. Eftersom läkemedlen ges lokalt i blåsan påverkar de inte celler i övriga kroppen, vilket ger färre biverkningar än traditionell kemoterapi.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online