1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

IVU-undersökning: Så fungerar en intravenös urografi

En intravenös urografi, ofta förkortad IVU, är en röntgenundersökning av urinvägarna. Metoden används för att utreda problem i njurarna, urinledarna, urinblåsan och urinröret. Enligt en artikel från augusti 2003 i tidskriften "Imaging Economics" håller dock nyare bildgivande tekniker på att ersätta IVU-undersökningen, eftersom metoder som datortomografi (CT) ofta ger snabbare och mer detaljerade bilder.

Så utförs undersökningen

För att kunna synliggöra urinvägarna sprutar läkaren in ett jodhaltigt kontrastmedel i patientens underarm, vanligtvis via en ven i armbågsvecket eller handryggen. Kontrastmedlet sprids sedan med blodet genom kroppen och samlas i njurarna.

När kontrastmedlet filtreras genom njurarna och passerar vidare till urinledarna tas en serie röntgenbilder av buken. Bilderna tas normalt med cirka 5 till 10 minuters mellanrum, vilket gör att läkaren kan följa hur urinen rör sig genom hela systemet – från njurarna via urinledarna ner till urinblåsan.

Röntgenbilderna

Eftersom det injicerade kontrastmedlet blockerar röntgenstrålarna framstår njurarna, urinledarna och urinblåsan som vita och tydligt avgränsade på bilderna. Detta gör det möjligt att upptäcka exempelvis njursten, blockeringar, tumörer eller andra strukturella avvikelser i urinvägarna.

En IVU-undersökning är en poliklinisk procedur, det vill säga patienten behöver inte läggas in på sjukhus. Undersökningen tar vanligtvis ungefär en timme, men ibland tas ytterligare röntgenbilder flera timmar senare för att se hur snabbt kontrastmedlet lämnar kroppen.

Biverkningar

De flesta patienter tolererar undersökningen väl. När kontrastmedlet injiceras kan man känna ett kort stick, och därefter uppstår ofta en värme sensation som sprider sig i kroppen. Denna känna av värme försvinner vanligtvis snabbt av sig själv.

Vissa patienter upplever också en metallisk smak i munnen under injektionen. Allvarliga allergiska reaktioner mot jodhaltigt kontrastmedel är ovanliga, men det är viktigt att informera läkaren om kända allergier eller tidigare reaktioner mot kontrastmedel innan undersökningen.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online