När ett barn som är gammalt nog att kunna kontrollera sin blåsa ändå har kontrollproblem och blir blöt när det skrattar eller hostar kan kroppen signalera ett fysiskt eller beteendemässigt problem. Oavsett om orsaken är fysisk eller känslomässig finns det behandlingar och åtgärder som kan hjälpa barnet att hålla sig torrt under dagen.
Giggle-enures, ofta kallad skrattinkontinens, innebär att blåsan töms fullständigt vid skratt eller livligt, hjärtligt gapskratt. Barnet tömmer hela sin blåsa i samband med skrattet och förmår inte hålla emot, eftersom kontrollen över urineringen tillfälligt försvinner.
Denna typ av enures är en del av ett större syndrom som kallas tömningsdysfunktion (voiding dysfunction). Det medicinska begreppet används för att beskriva ett onormalt urineringsmönster i förhållande till barnets utvecklingsålder. Problemet kan uppstå när blåsan fylls med urin eller när barnet försöker tömma blåsan på toaletten. Om det finns fysiska problem med själva blåsan eller med den uretrala sfinktern fungerar de inte så att barnet kan tömma blåsan helt och normalt.
Den mest direkta orsaken till giggle-enures är stressinkontinens, vilket innebär att barnet ofrivilligt läcker urin och blir blött när det skrattar, nyser eller hostar. Stressinkontinens hänger oftast samman med ett ökat intraabdominellt tryck, alltså tryck inuti buken.
För att ta reda på om det finns en fysisk orsak till enuresen behöver läkaren göra en kroppsundersökning och beställa olika undersökningar. Detta inkluderar social och medicinsk anamnes, där föräldrarna ofta får föra en dagbok över barnets toalettvanor. Läkaren gör även en neurologisk undersökning av benen, med test av känsel, muskeltonus, styrka och reflexer.
Barnet genomgår dessutom laboratorietester som urinanalys, blodprov och urinodling för att leta efter infektioner. Bildtagningar som miktionsuretrografi, ultraljud av njurar och blåsa samt magnetkameraundersökning (MRI) av ländryggen kan också behövas. Ibland görs även en njurscintigrafi som visar njurarnas funktion och eventuell njurskada.
Det finns flera tecken som tyder på att ett barn har utvecklat enures:
När läkaren har identifierat orsaken till enuresen kan behandlingen påbörjas. Angreppssättet beror på hur allvarligt problemet är och på om orsaken är fysisk eller känslomässig. Behandlingen kan rikta sig mot att hantera förstoppning, behandla och förebygga återkommande urinvägsinfektioner samt att identifiera och eliminera ämnen som irriterar barnets blåsa – exempelvis drycker med koffein eller kolsyrade drycker, citrusjuice eller choklad.
Om enuresen visar sig ha samband med beteendemässiga faktorer får barnet träna på att känna igen när det behöver gå på toaletten och lära sig hur det kan styra sitt behov av att tömma blåsan.
Barnet kan även få gå över till en kost rik på fibrer och följa ett fastställt toalettschema. För att stärka den uretrala sfinktern kan bäckenbottenträning, så kallade Kegel-övringar, rekommenderas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online