Ett friskt urinsystem avlägsnar vätskor från blodet i form av urin, som består av vatten och upplösta avfallsprodukter. Ibland fungerar dock inte urinsystemet som det ska, vilket kan orsaka smärta och obehag. Urinvägsinfektioner (UVI) är en av de allra vanligaste anledningarna till läkarbesök – årligen registreras cirka tio miljoner besök hos läkare på grund av dessa infektioner. Kvinnor löper betydligt högre risk att drabbas av urinvägsbesvär än män och barn, och risken ökar ytterligare i samband med menopaus.
Frisk och normal urin, som består av vätskor, avfallsprodukter och salter, är steril och fri från virus, bakterier och svamp. Urineringsstörningar eller urinvägsinfektioner uppstår när bakterier och andra skadliga ämnen tränger in i urinvägarna. Escherichia coli är den vanligaste orsakande bakterien, men även könssjukdomar som gonorré och klamydia kan ligga bakom.
Cystit, det vill säga inflammation i urinblåsan, är den vanligaste formen av urineringsstörning. Tillståndet kallas även akut okomplicerad UVI och drabbar urinblåsan och urinröret i de nedre urinvägarna. Infektionen är oftast kortvarig och påverkar endast urinblåsans ytskikt. Andra former inkluderar komplicerade urinvägsinfektioner, okomplicerade urinvägsinfektioner, återkommande urinvägsinfektioner, akut uretralt syndrom samt asymtomatisk urinvägsinfektion, där bakterier finns i urinen utan att patienten har några besvär.
Inkontinens, det vill säga oförmåga att kontrollera urineringen, är en störning som framför allt ses hos äldre. Den har flera möjliga orsaker, exempelvis en avvikelse i urinvägarna, infektion, östrogenbrist efter menopaus, neuromuskulär sjukdom eller försvagade bäckenmuskler. Inkontinens kan vara antingen tillfällig eller långvarig.
Blåsinflammationer är den vanligaste orsaken till övergående inkontinens. Även allvarliga infektioner som lunginflammation kan orsaka inkontinens, liksom nedsatt rörlighet till följd av en höft- eller benfraktur. Andra bidragande faktorer är hög konsumtion av alkohol eller drycker som innehåller koffein eller ämnen som irriterar urinblåsan och urinröret. Tillstånd som svår förstoppning och atrofisk vaginit kan också leda till inkontinens.
Frekvent urinering eller starka trängningar är ett av de vanligaste symtomen vid urineringsstörning. Trängningar på natten, så kallad nykturi, är ett annat tydligt tecken. Övriga symtom inkluderar sveda vid urinering, var i urinen (pyuri), flytning från urinröret samt blod i urinen (hematuri). En blåsinflammation kan dessutom ge smärta i nedre delen av ryggen, kraftig trötthet och darrningar.
Det finns flera sätt att behandla urineringsstörningar. Behandlingen kan bland annat omfatta örtmedicin, naturopati, aromaterapi, juicekur och zonterapi. När det gäller kost kan det hjälpa att utesluta kryddstark mat och citrusfrukter samt att minska intaget av raffinerat socker och stärkelserika livsmedel, lök, vegetabiliska fetter och choklad. Juiceterapi innebär att patienten dagligen dricker tranbärsjuice, vilket har visats kunna minska mängden bakterier i urinen.
Frekvent urinering kan i vissa fall vara ett tidigt tecken på diabetes mellitus, en metabolisk sjukdom som kännetecknas av högt blodsocker tillsammans med andra symtom som törst och trötthet. Dessutom kan vissa läkemedel, däribland antidepressiva, få urinblåsan att slappna av för mycket, vilket i sig kan orsaka urineringsproblem. Kontakta alltid vården om besvären är återkommande, värkesnabbare eller åtföljs av feber och ryggsmärta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online