Blåsan är ett ihåligt organ som lagrar urin. Detrusormuskeln i blåsväggen drar ihop sig för att tömma blåsan, och urinröret löper från blåsans undersida till urinrörsmynningen, där den yttre slutmuskeln (sfinktern) styr urinflödet. Normalt urinerar du genom att dra ihop blåsans detrusormuskel och samtidigt slappna av i den yttre sfinktern. Vid urinträngning fungerar detta system inte som det ska – du måste helt enkelt gå på toaletten, direkt.
En normal blåsa rymmer cirka 300–600 ml urin men kan vidgas till att hålla nästan 2 000 ml. Du börjar känna att blåsan fylls vid ungefär 100–150 ml, och när blåsan är halvfull (200–300 ml) skickar blåsans nerver signaler till hjärnan, vilket ger urindrang och känslan av trängning. Vid cirka 350 ml blir trängningen mer akut. Med normal urineringsfunktion kan du kontrollera behovet att urinera i två till fyra timmar på dagen och åtta timmar eller mer på natten.
Blåskatarr (cystit), som vanligtvis orsakas av tarmbakterier, är vanligare hos kvinnor eftersom urinrörsmynningen och ändtarmen ligger anatomiskt nära varandra. Inflammationen orsakar krampartade sammandragningar i detrusormuskeln, vilket ökar trycket mot den yttre sfinktern. Du känner därför en nästan konstant trängning att urinera, även om blåsan kan vara tom. Svidande smärta, feber, droppande urinering och smärta i blåsan kan också förekomma.
Behandling: Antibiotika och rikligt med vätska.
Ett hinder i urinröret, till exempel på grund av en förstorad prostata eller en tumör, leder till en förträngning. Blåsan fylls och du känner trängning och ökat tryck, men det blockerade urinröret försvårar urineringen. Det kan ta lång tid innan urinen kommer igång, blåsan kanske inte töms helt, eller så uppstår droppande urinering – vilket ger återkommande trängning.
Behandling: Kirurgi och läkemedel (alfablockerare).
Här börjar detrusormuskeln dra ihop sig för tidigt, vilket ökar trycket mot den yttre sfinktern och ger en intensiv känsla av trängning. Du tvingas urinera ofta, blåskapaciteten minskar och trängningen blir allt vanligare – ibland tre eller fyra gånger per timme. Om du inte hinner till toaletten i tid kan du få droppande läckage eller fullständig inkontinens. Överaktivitet kan bero på blåsstensar eller cancer, men orsaken är oftast okänd.
Behandling: Blåsträning och bäckenbottenträning (Kegelövningar) samt läkemedel som tolterodin och oxybutynin.
Vid underaktivitet är detrusorkontraktionerna för svaga, vilket innebär att blåsan inte töms ordentligt. Den ständigt fyllda blåsan utlöser trängningskänslan. Du kan också ha täta urinträngningar, utspänd blåsa, överläckage och nykturi (nattlig urinering). I vissa fall försämras också känseln av en full blåsa. Underaktivitet kan bero på neurologiska skador i samband med stroke, diabetes eller neuromuskulära sjukdomar som Parkinsons sjukdom, men orsaken kan även vara okänd.
Behandling: Förstärkda tömningstekniker, exempelvis dubbeltoilettering och suprapubisk blåsmassage.
Mat och dryck med högt syrainnehåll (läsk, juice) eller koffein (te, kaffe) kan öka trängningen. Urinträngning är dessutom en biverkning av många läkemedel – diuretika (vätskedrivande tabletter) kan till exempel orsaka snabb fyllnad av blåsan, vilket leder till akut trängning. Kontakta alltid vården om besvären är återkommande eller påverkar din vardag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online