Ringorm är en svampinfektion i huden som oftast drabbar tamdjur, men som även kan smitta människor. Trots namnet orsakas tillståndet inte av en mask, utan av svampar (dermatofyter) som etablerar sig och börjar livnära sig på hudens yttersta lager, hår, päls eller naglar. Svampen bryter ner keratinet och fungerar som en parasit som sprider sig genom att fortsätta livnära sig på detta protein. Uppskattningsvis drabbas cirka 20 procent av befolkningen av ringorm varje år, men tillståndet är helt behandlingsbart.
Den första kända behandlingsformen mot ringorm infördes 1906, då spår av kvicksilver användes för att bekämpa svampen. Idag används lyckligtvis betydligt säkrare och mer effektiva metoder.
Svamporganismer trivs i fuktiga miljöer, men kan även överleva i torrare områden. En svamp kan finnas på en del av kroppen utan att ge några synliga symptom, vilket gör att smittan lätt sprids utan att man vet om det.
Svampen bakom ringorm frodas genom att bryta ner keratinet i hudens yttersta lager. Därför behandlas ringorm vanligtvis genom att applicera en svampdödande kräm direkt på huden.
De två vanligaste krämerna som ordineras vid ringorm är mikonazol och terbinafin. Dessa appliceras två gånger dagligen tills symptomen helt försvinner.
Symtomen på ringorm börjar vanligtvis blekna cirka nio dagar efter att behandlingen påbörjats. Efter två veckor bör symptomen vara helt borta. Kvarstår besvären efter två veckor är det dags att kontakta en läkare för vidare utredning.
Ringormsmitta kan förebyggas genom flera enkla vanor:
Genom att följa dessa enkla råd kan du kraftigt minska risken att bli smittad av ringorm.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online