Stelkramptoxin (tetanospasmin) blockerar inhibitoriska neurotransmittorer (GABA och glycin) i det centrala nervsystemet, vilket leder till ohämmad motorneuron-eldning och uppehållna muskelkontraktioner. Sjukdomen manifesteras i två distinkta former med helt olika prognoser.
Obfäst (Klassisk) Stelkramp
- Debut: Trismus (låskäke), risus sardonicus (sardoniskt leende), dysfagi.
- Framsteg: Generaliserad styvhet, opisthotonus (svår ryggböjning) och smärtsamma kramper utlösta av ringa stimulans.
- Autonoma stormar: Labil hypertoni, takykardi, arytmier, diaphorés.
- Dödlighet: 10–20% med modern IVA-vård; avsevärt högre utan.
Fäst (Cerebral) Stelkramp – Sällsynt och Allvarlig
- Toxin når hjärnstammen via retrograd axonal transport.
- Förenar kraniala nervmotoriska kärnor, vilket orsakar kontinuerlig, oavbruten kontraktion av ansikts-, bulbära- och respiratoriska muskler.
- Snabbt respiratoriskt svikt inträffar med minimala stimulutlösta kramper.
- Dödlighet överstiger 50% även med aggressiv intensivvård.
Prevention Är Avgörande
Primärvaccination med DTaP/Tdap följt av decenniala påfyllnadsdoser ger robust skydd. Vid sårhantering: ge stelkrampimmunoglobulin plus påfyllnadsdos om mer än 5 år sedan senaste dos.
