Enligt Mayo Clinic uppstår uttorkning när du förlorar mer vätska än du får i dig. Tillståndet kan utvecklas gradvis, och ofta märker du inte faran förrän du redan är mycket sjuk. En person med lindrig uttorkning kan oftast återställa vätskebalansen hemma innan allvarliga symptom hinner uppstå. Väntar du dock för länge kan en resa till sjukhuset bli nödvändig.
Lindrig uttorkning visar sig genom huvudvärk, yrsel, trötthet, torr mun och törst. Många tror att de inte är uttorkade så länge de inte känner törst. Detta är ett falskt och farligt antagande, eftersom uttorkningen börjar långt innan törstkänslan gör det.
Svår uttorkning, som Mayo Clinic klassar som ett medicinskt akutläge, orsakar extrem trötthet och torr mun, liten eller ingen urinering, utebliven svettning, irritabilitet, skrumpen hud, lågt blodtryck, feber, illamående, kräkningar och diarré – och i allvarligaste fall hallucinationer eller medvetslöshet. Uppvisar en patient något av dessa symptom krävs omedelbar medicinsk vård.
Uttorkning har flera orsaker, varav många samtidigt fungerar som symptom. Blir du exempelvis sjuk, får feber och börjar kräkas eller drabbas av diarré förlorar du mer vätska än du får i dig och blir uttorkad. Utan behandling fortsätter sedan den onda cirkeln med feber och kräkningar som drivs av uttorkningen.
Varje gång du är sjuk, tränar eller svettas mer än vanligt ökar risken för uttorkning. Ju mer du svettas och utsöndrar, desto mindre vätska finns kvar i kroppen. Håller du dig inte väl hydrerad när du befinner dig i riskzonen kan du hamna i allvarlig fara.
Barn och äldre löper särskilt hög risk för uttorkning, eftersom de antingen inte är medvetna om behovet eller inte själva kan återställa sin vätskebalans. En uppmärksam förälder eller vårdgivare är avgörande för att förebygga uttorkning hos dessa grupper.
Uttorkning som inte behandlas snabbt och tillräckligt kan leda till allvarlig sjukdom och i värsta fall dödsfall. Chock, värmeslag, krampanfall, njursvikt, hjärnsvullnad och koma är alla möjliga konsekvenser av uttorkning som lämnas obehandlad för länge. Dessa tillstånd kan orsaka bestående hjärnskador eller vara livshotande utan snabb vård.
Vid lindrig uttorkning kan tillståndet behandlas hemma genom vila och successivt återupptagande av vätskor tills urinen blir klar och jämn i färg. Är personen däremot svårt uttorkad krävs professionell vård. För de flesta patienter, särskilt barn, använder läkare ofta en oral rehydreringslösning. Dessa lösningar består av en blandning av salt och vatten som hjälper till att ersätta förlorade elektrolyter och vätskor. De innehåller vanligtvis även glukos eller andra kolhydrater för att underlätta upptaget i matsmältningskanalen. Sportdrycker kan också bidra med elektrolyter, vilket vanligt vatten inte gör.
I de mest allvarliga fallen kan salter och vätskor behöva ges intravenöst. Detta är det snabbaste sättet att fylla på kroppens essentiella ämnen och används endast i kritiska situationer.
Det bästa sättet att förebygga uttorkning är att hålla en god vätskebalans. Det kan dock vara svårt att bedöma hur väldrucken man är – även utan törstkänsla kan uttorkningen gradvis pågå. Ett effektivt sätt att kontrollera detta är att observera urinen. En väl hydrerad person har klar eller blekgul urin och kissar regelbundet under dagen. Mörkgul eller brun urin, samt att bara kissa en eller två gånger per dag, tyder på att kroppen behöver mer vätska.
Att dricka 8–10 glas vätska per dag hjälper till att förebygga uttorkning. Lyssna också på din kropp: drick extra vatten före och efter träning, och välj en sportdryck om du planerar att träna i mer än en timme. Undvik dessutom proteinrika dieter och begränsa intaget av alkohol och koffein, eftersom dessa kan öka vätskeförlusten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online