Kvicksilvertermometern: historia, funktion och risker

Kvicksilvertermometern – termometern med kvicksilver i glas – uppfanns 1714 av Daniel Fahrenheit, en vetenskapsman som även var skicklig glasblåsare. Förutom att konstruera sin egen kvicksilvertermometer skapade han en egen standardiserad temperaturskala. Kombinerad med tunt blåsta glasrör gav denna skala fler skalsteg – och därmed högre noggrannhet – än Celsiusskalan.

Maximaltermometerns konstruktion

Glasröret i en kvicksilvertermometer var försmalnat precis vid den punkt på skalan där kvicksilvret registrerade temperaturen. Eftersom glaset är mer sammanpressat strax ovanför kulen krävs extra kraft och tryck – genom att snabbt skaka instrumentet – för att kvicksilvret ska återvända till kulen och därmed återställa termometern.

Denna typ av termometer, kallad maximaltermometer, användes inom sjukvården eftersom vårdpersonal eller föräldrar kunde avläsa patientens högsta temperatur utan att behöva övervaka patienten kontinuerligt under mätningen.

Kvicksilvrets egenskaper

Kvicksilver valdes som vätska tack vare dess förmåga att behålla en konstant densitet, till skillnad från vatten som expanderar när det fryser. Många modeller hade dessutom en kul i änden av termometern som rymde större delen av det flytande kvicksilvret. Denna kul bidrog till ökad känslighet och bättre noggrannhet vid temperaturmätningarna.

Fahrenheit och Celsius

De flesta kvicksilvertermometrar i glas var försedda med både Fahrenheitskalan och Celsiusskalan, markerade på vars sida om kvicksilversröret. Tack vare Fahrenheitskalans höga noggrannhet använder de flesta medicinska yrkesverksamma i USA den skalan vid behandling av patienter.

Kvicksilvertermometrar kan dock användas till annat än att mäta kroppstemperatur, exempelvis inom laboratoriemiljöer eller för väderobservationer, vilket ofta gör Celsiusskalan till det naturliga valet.

Risker och säker hantering

Sedan början av 2000-talet har kvicksilvertermometrar för medicinskt bruk fasats ut på grund av riskerna med krossat glas och inandning av kvicksilverångor, vilka kan leda till allvarliga hälsoproblem. Enligt Harvard University kostar det över 100 dollar att sanera varje kvicksilverutsläpp, på grund av miljöriskerna och de åtgärder för vattenföroreningskontroll som måste vidtas när en termometer går sönder.

Vid ett kvicksilverutsläpp rekommenderas följande åtgärder:

• Avgränsa området omedelbart så att spridningen begränsas.
• Använd skyddshandskar och skyddsglasögon under saneringen.
• Samla upp kvicksilvret och glasskärvorna i en läcktät plastbehållare.